När Jesus föddes i Betlehem uppfylldes det som står i Johannes ev. 1:14: ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern.” Då förverkligades vad Gud lovat sedan före tiden och som förutsagts genom gudsmän och profeter.

Ordet är upphovet till allt. Gud talade och det skedde. I 1 Mosebok 1:3 står det: ”Gud sade: ‘Varde ljus!’ Och det blev ljus.” I verserna 13 av det först citerade kapitlet står det: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till.” Detta är den underbara verkligheten. Gud talade och så skapades allt. Ordets kraft frambringade både det vi kan se och det vi inte kan se.

När man försöker hitta andra sätt att förklara hur allt kom till blir det inom den ram man själv kan föreställa sig. Det kan man få att låta trovärdigt om man inte inser att det finns något mer. Men hur tomt och innehållslöst det blir i förhållande till den verklighet som ligger bakom allt! Så länge man stänger igen för tron på Gud förblir man kvar i den verklighetesbild man byggt själv. Det är genom tron våra sinnen öppnas så att vi ser verkligheten sådan den är.

I Kolosserbrevet 1:16-17 står det om Jesus: ”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom”. Men när Jesus föddes i Betlehem var det i mänsklig gestalt. Guds Son blev människa. Det var Guds plan för att lösa oss från syndens och dödens makt och föra oss till gemenskap med Gud. Det finns inte flera vägar till Gud. Vägen är en och det är Jesus som är vägen. Så säger han själv i Johannes evangelium 14:6.

Allt grundar sig på Guds ord. Genom det har Gud skapat allt, genom det har han fött oss på nytt, se Jakobs brev 1:12: ”Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord”. Ordet är renande. Jesus sa i Johannes ev. 15:3: ”Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er”. Ordet är läkedom. ”Han sände sitt ord och botade dem” (Psalm 107:20). Ordet är levande. ”Guds ord är levande och verksamt” (Hebreerbrevet 4:12).

Genom sitt ord har Gud talat till oss om hur vi ska leva våra liv. Men tror vi att Bibeln är Guds ord eller tror vi att det bara delvis är det? Det är allvarligt hur vi förhåller oss till vad Gud talat om i sitt Ord. Det är vårt förhållande till Jesus och hans ord som avgör vår tillvaro för både tiden och evigheten. I Johannes ev. 12.48 sa Jesus: ”Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.” Utan Jesus, utan Ordet, finns inget liv, inget hopp. Men Jesus kom för att ge oss liv – evigt liv. ”De ord som jag har talat till er är Ande och liv”, sa Jesus (Johannes ev. 6:63). Därför ska vi tro hans ord. Det gör att vi får uppleva det liv och den kraft som finns däri.

I 2 Petrus brev 1: 19-21 läser vi: ” Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.” Det här är ingenting man bortförklarar. I 2 Timoteusbrevet 3:16-17 står det: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” Hela Skriften!

Man kan inte dela upp tron på Jesus och tron på Bibeln. Vi lever i en tid när Guds Ord ifrågasätts. Man tycker man vet så mycket nu. Men hur skulle man kunna veta mer än Gud som skapat allt och som gett förutsättningar för allt vi i vår tur kan göra och som gett oss de bud vi ska följa? Guds ord är alltings ursprung. ”I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda”, står det i Kolosserbrevet 2:3.

Ormen i lustgården ifrågasatte vad Gud sagt. När de första människorna trodde vad han sa och handlade därefter bröts gemenskapen med Gud. ”Vetande” som motsätter sig vad Gud har sagt bryter gudsgemenskapen. Ifrågasättande av vad som står i Bibeln är inte ett tecken på att man kommit längre utan på att tankarna infekterats av osunda tvivel.

”Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom”, står det i Johannes ev. 1:11. Så var det när Guds Son kom i mänsklig gestalt. Men tar vi emot honom i dag? Tar vi emot Ordet som Gud sänt? Eller låter vi världsliga invändningar påverka oss?

Utan Jesus och utan Ordet finns inget hopp. Frågan är: vågar och vill vi ta emot honom? Men inte bara som barnet i krubban i ett vackert julfirande utan som Frälsare och Herre. Tror vi på och vågar vi leva våra liv enligt vad som står skrivet fast det inte passar in i omgivningen? En omvänd fråga vore mer berättigad: Vågar vi låta bli att tro på och lyda Guds ord?

Det är kraft i Guds Ord. Det är Ordet som bär allt. ”Han (Jesus) bär allt med sitt mäktiga ord”, läser vi i Hebreerbrevet 1:3. Det är Ordet som kommer att bestå. ”Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå”, sa Jesus (Matteus ev. 24:35). Tar vi emot och låter Ordet förvandla oss och göra oss till de gudsmänniskor Herren avsett att vi skulle vara?

Vi kan inte skilja Jesus från Ordet. Det är han som är Ordet.

Bibeln är Guds ord till oss. Den helige Ande har inspirerat människor att nedteckna Guds ord. Därför kan vi inte sätta oss över dess budskap. Vi kan inte forma det till något vi redan i förväg vill att det ska betyda. Ordet står som det står genom alla tider. Gud är evig, hans ord är evigt. Det förändras inte. Det är när vi tycker att det måste anpassas till den tid vi själva lever i som vi kommer fel. Den här rädslan att inte anpassa tron till vad som gäller i tiden leder till fördärvet. Bibeln uppmanar oss till motsatsen: ”Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den” (Matteus ev. 7:13-14). Vad finns det för lockande i det som leder bort från gemenskapen med Gud? Bara tanken att välja att anpassa sig till vad som gäller i världen indikerar att något är fel. Har man mött Gud, fått sina synder förlåtna och upplevt friden, kärleken och nåden i tron på Jesus är valet självklart: det är hans Ord man vill tro, hans vilja man vill följa. Det begränsar inte friheten. Det är i tron på Jesus den verkliga friheten är, befrielsen från det demoniska mörker som likt en pandemi i dag påverkar massor av människor och under sken av att befria och upplysa driver folk till fångenskap och förnedring.

Guds ord är sanning. Men i Romarbrevet 1 läser vi att ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen” (vers 18). Det som beskrivs i detta kapitel är att man trots att man kände till Gud inte prisade eller tackade honom utan förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. Och så står det: ”Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra” (vers 24). I 2 Tessalonikerbrevet 2:9-12 står det också att Gud kommer att sända villfarelsens makt över dem som inte tar emot kärleken till sanningen. Så här står det: ”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.”

Det är allvarligt att avfärda Guds ord, att tvivla och ifrågasätta. Men ännu lever vi i nådens tid. Nu finns tid att vända om, att tro och ta emot Ordet Gud sände för att frälsa och föda på nytt till evigt liv.

Välkomna Jesus och hans ord och upplev ett liv i frid med Gud.