Henok vandrade med Gud…
I 1 Mosebok 5:21-24 står det: ”När Henok var 65 år blev han far till Metushela. Och sedan Henok hade fått Metushela vandrade han med Gud i 300 år och fick söner och döttrar. Henoks hela ålder blev alltså 365 år. Sedan Henok så hade vandrat med Gud fann man honom inte mer, för Gud hade hämtat honom.”
Det anmärkningsvärda med Henok var inte hans höga ålder, utan det det sätt på vilket han avslutade livet på jorden: ”Gud hade hämtat honom”. Också i Hebréerbrevet läser vi: ”Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud” (kap. 11, vers 5).
Henok profeterade också. I Judas brev läser vi uppmaningen ”att kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga”, (vers 3). Det talas om personer som ”förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus”, (vers 4). Och så står det: ”Henok, i det sjunde släktledet efter Adam, profeterade om dem: ‘Se, Herren kommer med sina tusentals heliga för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom’.” (vers 14-15). Redan då möter vi förutsägelsen om Jesu återkomst här framburen av Henok.
Det är i vandringen med Gud vi får del av den gudomliga visdomen och kunskapen och kan förmedla vad Gud vill säga och handla enligt hans vilja.
Så var det också med Noa. Gudlösheten och våldet härskade på jorden, men också Noa vandrade med Gud, läser vi i 1 Mosebok 6:9. Och han blev den som fick vara Guds redskap att låta livet på jorden fortsätta. Vandringen med Gud var en vandring i lydnad för hans bud. När Noa byggde arken och lät djuren gå in i den står det att ”Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom” (1 Mosebok 5:22). Ska vi tjäna Gud är det det som gäller: att göra vad Gud säger. På det sättet sker Guds vilja med oss och vi leds av honom. Det kan ske genom direkt tilltal, men framför allt handlar det om att läsa, tro på och handla enligt vad som står i Bibeln. När det gäller det direkta tilltalet är det grundläggande att det aldrig kan stå i motsats till Bibelns ord.
I Bibeln handlar det aldrig om majoritetsbeslut. Där är det Guds vilja som är avgörande. Den ändras inte och den påverkas inte av vad vi menar att vi kommit fram till. När Gud talade skedde det genom människor som var utvalda och kallade att kungöra Guds vilja för folket. Dessa var sällan eller aldrig populära och hyllade personer. De frågade heller inte efter vad folket tyckte, utan de lyssnade till vad Gud ville säga genom dem. Det var sanningen och den både frigör och leder rätt.
När kung Ahasja sände bud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron om han skulle bli frisk, hade Herrens ängel sagt till profeten Elia: ”Bryt upp och gå och möt sändebuden från kungen i Samaria och säg till dem: Är det för att det inte finns någon Gud i Israel som ni går och frågar Baal-Sebub, guden i Ekron?” (2 Kungaboken 1:3). Kungen vände sig åt annat håll för att få veta hur det skulle gå med honom. Är det inte så det är också nu? Man vänder sig ifrån Ordet och åt annat håll, för man har större förtroende för vad människor kommit fram till än vad som står skrivet i Guds Ord.
Profeten Elia satt sedan på berget när kung Ahasjas utsända kom med kungens begäran att Elia skulle komma ned. Det blev ett dramatiskt händelseförlopp, men det slutade med att Elia frambar vad Herrens ängel hade bjudit honom säga. Det var att kungen skulle dö för att han vänt sig åt annat håll än till Herren. Kanske en inte alltför långsökt jämförelse är att om man inte frågar efter vad Bibeln säger utan vänder sig åt annat håll för att få svar på sina frågor så leder det till att det andliga livet släcks. Det är i vandringen med Gud vi får de rätta direktiven. Vänder vi oss åt annat håll och lyssnar på vad som rör sig i världen påverkas vi av vad man tycker där och förlorar kontakten med den himmelska världen.
”Den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den”, säger Jesus i Matteus evangelium 7:14. Och i nästa vers fortsätter han: ”Akta er för de falska profeterna…” Bibeln är Guds Ord till oss. Det finns inte rum för någon kompromiss i Guds rike. Där resonerar man sig inte fram till vad man ska tycka; man läser vad som står skrivet och följer det. Det kanske inte blir en vandring tillsammans med massorna, men det blir en vandring med Gud. Och viktigare än gemenskap som bygger på antal och bredd är gemenskapen med Gud.
I vandringen med Gud upplever vi hans ledning på flera sätt. Ibland utan att vi är medvetna om det, ibland genom tydliga anvisningar om hur vi ska handla. Det är ett liv i trygghet mitt i den oro och fruktan som råder i världen. Vandringen med Gud är inte ett nervöst undrande och frågande om vad man ska göra nu. Det är en vilsam, avslappnad om man så vill, gemenskap med Gud som älskar oss och vill leda oss vidare med honom. Han talar till oss genom sin Ande och vi får vara med om att gå i det vi kallar ”förutberedda gärningar”. Det följer inte alltid vad vi själva eller andra räknat ut men det är en välsignad väg, där vi upplever Guds ingripanden på olika sätt.
Precis som genom Bibelns gestalter talar Gud också i dag genom sina tjänare. Det ska vi ta vara på. Men vi ska också pröva vad som sägs, om det är från Gud eller inte. Människors råd kan vara influerade av samtidens värderingar men också av vad man kommit fram till i kristna sammanhang, där man låtit sig påverkas av vad som ligger i tiden. Men vandringen med Gud är inte bunden av sådana saker. Den är fri från allt som tynger ner under såväl världsliga som religiösa krav.
Den ena efter den andra av Guds tjänare som vi läser om i Bibeln tillbringade tiden med Gud. De följde inte mängden utan lyssnade till vad Gud ville säga till och genom dem. Att lyssna till vad Gud har att säga är inte alltid samma sak som att söka upp platser där de största evenemangen äger rum och de mest kända aktörerna uppträder. Vi behöver frigöras från ytliga föreställningar om vad det kristna livet handlar om och uppleva den frihet som är en naturlig del av vandringen med Gud. För det kristna livet styrs inte av människors påbud, krav och regler. Det handlar inte heller om den självrättfärdighet som gör att man känner sig belåten med att man har de rätta åsikterna och befinner sig i rätt sammanhang. Det handlar om att leva i den frihet som Jesus vunnit åt oss genom sitt blod. Bibeln säger faktiskt att vi ska hålla oss borta från dem som har ett sken av gudsfruktan men förnekar dess kraft, 2 Timoteusbrevet 3:5.
Henok vandrade med Gud och sedan såg man honom inte mer för Gud hade hämtat honom. Ser du likheten med den sista tidens kristna? Vandringen med Gud och sedan hämtade. Det står ju: ”Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas” (1 Korintierbrevet 15:51-52). Det är uppfyllelsen av löftet Jesus gav i Johannes evangelium 14:3 om att han ska komma tillbaka och hämta oss till sig. Som det också står i 1 Tessalonikerbrevet 4:17: ”Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar.för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren”. Det är ett underbart löfte vars uppfyllelse fullbordar vandringen med Gud.