Hur skiljer man det andliga från det som bara har skenet?

I 2 Tim. 3 skriver Paulus att människorna i de sista dagarna ska ”ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft” (v. 3). Han tillägger: ”Håll dig borta från dem!” Man skulle kunna tycka att det vore bättre med åtminstone någon form av gudsfruktan än ingen alls. Men så var det inte.

Ingenting är mer förrädiskt än religion utan liv. Därför att man då ges intrycket att allt är väl fast det inte är det. Det blir en sorts imitation av verkligheten, något som ser ut som det äkta men som bara har formen och skenet. Hur ska man kunna skilja på det här?

Paulus skriver: ”En sådan tillit till Gud har vi genom Kristus. Inte så att vi av oss själva kan tänka ut saker på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv”. (2 Kor. 3:4-6).

Det är inte kunskapen om vad som står i Bibeln som ger liv utan tron och därmed upplevelsen av dess budskap. Kunnandet tillsammans med skickligheten att på olika sätt presentera Bibelns budskap har ingen verkan. Inget sådant kan väcka, hjälpa och förvandla människor. De kan bara ge ytliga förändringar och dessa blockerar hellre än öppnar för de andliga verkligheterna.

Det är Gud som ger oss förmågan att vara tjänare åt ett nytt förbund, stod det. Det är bara genom den utrustning vi får genom den helige Ande som någonting kan ske av andligt värde.

Det finns inget behov av kristna former utan liv. Oavsett hur fulländade formerna är så är de mer till skada än nytta. Guds hus – kyrkan – är inte en plats för våra prestationer eller idéer utan för gudsuppenbarelse.

Men hur vet man skillnaden? Genom mötet med Jesus. Har man fått uppleva verkligheten vill man inte ha ersättningar. Livet i Kristus gör att intresset för det som är ytligt försvinner. Verkligheten kan inte ersättas. Men den kan upplevas.

G,N.