Varken kall eller varm

I Uppenbarelseboken 3:15-17 läser vi: ”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm! Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun. Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte…”

Jesus talade till församlingen i Laodicea, dvs. de kristna i staden. Budskapet var inte riktat till det politiska styret eller till stadens befolkning i allmänhet utan till dem som bekände sig vara kristna.

Vad var det man inte förstod? Man ansåg sig ju ha tillräckligt och behövde ingenting. Svaret ser vi i fortsättningen av versen: ”att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken”. Det är när Herren talar som det visar sig hur det ligger till bakom vår fasad.

Det är antingen eller. Herren önskade t.o.m. att man hellre var kall än något mitt emellan.

Det är naturligtvis större hopp om dem som inte har någon tro alls än om dem som – likt de kristna i Laodicea – anser att allt är bra och trots en självgod attityd i själva verket saknar allt. Hur väcker man dem som påstår att de är vakna fast de sover?

Vi menar kanske att lagom är bättre än ingenting alls. Men det är en förrädisk tanke. Ingen blir hjälpt av att gå halva vägen. Det handlar ju om två världar, två riken och man kan inte vara i båda på samma gång.

Det är just blandningen som ger det ljumma tillstånd som är avskyvärt för Herren. Något från världen och något från Gud. Förkunnelse som är anpassad till omgivningen, gudstjänster som mer är uppvisning än förmedlare av andliga verkligheter, prestationer i stället för budskap som föder gudomligt liv.

För den som söker Gud och meningen med livet ger gudstjänster som på olika sätt försöker imitera världsliga arrangemang knappast svaret på de livsavgörande frågorna. Att försöka vara så lika världen som möjligt leder inte till väckelse. Evangelium – det kristna budskapet – passar inte i presentationer som upphöjer människor i stället för Gud.

Låt oss lyssna till vad Herren har att säga, handla på hans Ord och ändra på sådant som bedrövar honom. Herren hade inte övergett Laodicea. Men hans maning var: ”vänd om”. Sedan följde löftet att ”Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig” (Upp. 3:20).

G.N.