Välsignelse och förbannelse

Gud talade till Israels barn om löften och villkor. Det skulle gå dem väl om de vandrade på alla hans vägar, älskade och tjänade honom och höll hans bud, 5 Mos. 10: 12-13. Det skulle bli bra med vädret, skörden, boskapen och maten, 5 Mos. 11:14-15. I verserna 26-28 läser vi: ”Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse: Välsig-nelse, om ni lyssnar till Herren er Guds bud som jag i dag ger er, och förbannelse om ni inte lyssnar till Herren er Guds bud, utan viker av ifrån den väg jag i dag befaller er att gå och följer andra gudar som ni inte känner.” Det var underbara löften, men uppfyllelsen av dem stod i förhållande till att man lyssnade till och följde de bud Gud gett.

Vi åberopar gärna Guds löften men undviker att tala om villkoren. Men det är inte träldom att hålla sig till vad som står i Bibeln. Det är heller inte tecken på frihet att välja bort det man själv inte vill acceptera. Vad Gud sagt ändras inte. Hans ord är lika för alla tider. Både hans löften och hans bud står fasta. Därför är det allvarligt när man medvetet bryter mot vad Gud sagt.

I Rom. 1:18 står det: ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen”. Så skedde under Gamla Testamentets tid, såväl med Israels barn som med övriga folk, när man gjorde det som var orätt i Guds ögon. I fortsättningen av det citerade kapitlet, Rom. 1, ser vi att ogudaktigheten sänkte människor till en pervers livsstil. Samma abnorma livsstil präntas nu in från tidig ålder som ett naturligt sätt att leva. Detta tillsammans med all övrig ogudaktighet i form av snedvridna, för att inte säga uppochnedvända, uppfattningar på flera områden utlöser Guds vrede.

Tidsåldern går mot sitt slut, Jesus ska komma, vredesskålarna, som Uppenbarelseboken 16 talar om, kommer att utgjutas och den slutliga domen äga rum. Men ännu finns tid till uppvaknande och omvändelse. Det är tid till bön, men det är också tid för eftertanke och omprövning, såväl enskilt som gemensamt. Både inom kyrkan och utanför.

G.N.