När Guds Ord ifrågasätts

Det var väldigt tydligt, det som sagts. Budskapet var uppfattat och det var heller inte glömt, vilket framgår eftersom det återgavs. Men det hjälpte inte inför den argumentation man utsattes för. Man föll för ifrågasättandet av det som var klart och tydligt och det ledde till slutet för gemenskapen med Gud.

Hur kunde detta hända? Hur kunde man göra tvärt emot vad Gud sagt? Ja det som hände där i Edens lustgård berodde just på att man ifrågasatte vad Gud sagt. Det var ormen (djävulen) som bedrog de första människorna. Men de var inte de sista han bedrog. Samma argumentation används nu som då: ”Har Gud verkligen sagt…?” (1 Mos. 3:1)

Ifrågasättandet: Är det egentligen så Gud menar? Lögnen: Nej, så menas det inte, så här ligger det till. Den egna bedömningen: Ja, men det här ser ju bra ut, vad skulle det vara för fel med det? I den ordningen skedde avfallet. Inte så olikt hur man kan resonera i dag. Och konsekvensen av tvivlet på vad Gud sagt blir densamma nu som då.

Man kan inte skilja Gud från hans ord. Jesus sa: ”Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’ när ni inte gör vad jag säger?” (Luk. 6:46). Proklamationer och böner, verksamhet och visioner. Det är bra, men väljer vi att hoppa över det vi inte tycker passar av det Bibeln säger blir det något av ett tomt eko över det hela. I Jak. 1:22 står det: ”Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.” Det som står skrivet i Bibeln är Guds ord, inte människors. Det bortförklaras inte med påståenden om att det var andra tider när det skrevs eller att de som fått nedteckna Guds budskap varit påverkade av sin tid.

Att hänvisa till samhällsutvecklingen omkullkastar inte heller på något sätt Guds bud. De står fasta oberoende av vad man nu anser sig veta mer om. Vad Gud sagt är heller inte ”frågor” man tar upp till diskussion. Det är ett förrädiskt sätt att börja luckra upp vad som står skrivet. Det är inledningen till samma typ av ifrågasättande som förde de första människorna bort från gemenskapen med Gud.

G.N.