Jesus sa: ”Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den” (Matteus evangelium 7:13-14). Det är en allvarlig uppmaning. Men en uppmaning som också innehåller ett löfte om liv.

”Guds väg är fullkomlig. Herrens ord är rent” (Psaltaren 18:31). Om man har den mänskliga kunskapen som mall efter vilken man försöker bedöma andliga ting får man en otillräcklig eller rättare sagt felaktig bild av verkligheten. Hur skulle vi kunna bedöma vad Gud beslutat, vad han sagt och varför han sagt det? Och vilken betydelse skulle våra synpunkter ha på trovärdigheten hos de personer genom vilka Gud låtit sin vilja förkunnas i Bibeln? Nej vi behöver inse vår begränsning och stilla oss inför honom som skapat allt.

I Hebreerbrevet 1:2-3 står det att Gud genom Jesus har skapat universum. Och från vers 3: ”Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild, och han bär allt med sitt mäktiga ord.” I 1 Korintierbrevet 1:21 står det: ”När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror.” Och i 2 Petrus brev 1:16: ”Det var inga utstuderade myter vi följde när vi förkunnade vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst för er, utan vi var ögonvittnen till hans majestät”. Vad gäller dem som fått nedteckna Skriftens ord får vi inse att det inte var deras egna åsikter de skrev ned utan de fick förmedla vad Gud hade sagt. Invändningar som att de skulle varit påverkade av vad som gällde i den tid de själva levde är ingenting annat än respektlöshet för Guds ord. Men det är just när vi tycker oss förstå mer själva som vi kommer vid sidan av Guds väg. Vi behöver aldrig tvivla på Guds ord. Det är källan till allt gott.

Låt oss läsa och tro vad som står i Psaltaren 19:8-9: ”Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen. Herrens vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor. Herrens befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Herrens bud är klart, det ger ljus åt ögonen.” Det är en underbar beskrivning av vad Guds ord är och vad det ger. Tänk om människor kunde inse varifrån visheten kommer och vem som är Skaparen av allt. ”I honom (Kristus) är vishetens och kunskapens alla skatter gömda”, står det i Kolosserbrevet 2:3! Och i Ordspråksboken 2:6 läser vi: ”För det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och klokhet” Det är denne ende Gud som förutom att han skapat allt också låtit oss få veta vad som är hans vilja. Därför kan vi inte avfärda det vi läser i Guds ord – Bibeln – och efter eget förnuft välja vad vi anser vara rimligt att tro på och tillämpa i vår tid. Det ligger helt enkelt utanför vår förmåga att avgöra och bedöma. Det är när vi i vördnad för Gud tror vad som står skrivet och omsätter det i praktiken som vi får uppleva Ordets kraft, ljus och välsignelse.

Redan till de första människorna talade Gud och sa vad man skulle göra och vad man inte skulle göra. Det var när ormen kom med ifrågasättandet som tron på vad Gud sagt rubbades och man bröt mot vad Gud sagt. Så drevs man ut ur Edens lustgård. Just ifrågasättandet är också i vår tid den typiska inledningen till tankar som får oss att vackla och tvivla och därefter välja bort vad Gud sagt och ersätta det med vad vi själva tycker är rätt och går att tillämpa här och nu. Den här sortens resonemang ger samma resultat nu som för de första människorna. Gemenskapen med Gud bryts.

I Hesekiel 18:29 läser vi om hur folket sa att Herrens väg inte var rätt. Men Herren svarade: ”Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta?” Det handlade om att folket skulle vända om och vända sig bort från alla sina överträdelser för att det inte skulle gå dem illa. Och budskapet från Gud var: ”Jag finner ingen glädje i någons död… Vänd därför om, så får ni leva” (vers 32). Det är Guds väg och hans vilja som leder rätt. Hur skulle någon kunna veta mer om vad som är rätt än Gud som skapat allt! Därför ska ingen ifrågasätta eller bortförklara vad Gud sagt.

Det är helt enkelt onaturligt att inte tro på Gud. Att förneka Skaparen som är upphovet till allting. Att påstå att människans förmåga att räkna ut hur allt ligger till och på den grunden bortförklara det faktum att Gud skapat världen är verkligen patetiskt. Att tro lögnen och avvisa sanningen är en dåraktig väg att gå. Den leder, som vi nyss citerade, till fördärvet.

Två vägar. Två mål. Det är det budskap Bibeln ger oss. Detta faktum ändras inte av någons tvivel. Detta budskap behöver ropas ut till hela världen. Jesus sa: ”För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ” (Matteus ev. 16:26). Men ingen behöver gå förlorad, för Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen, står det i 1 Timoteusbrevet 2:4. Och i Romarbrevet 10:11 läser vi: ”Ingen som tror på honom (Jesus) ska stå där med skam.” Låt oss inse vad som är nödvändigt och handla därefter. Bibelns konstaterande och löfte är: ”Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt” (1 Johannes brev 2:17).

I jämförelsen med Gamla Testamentets förebildliga tempeltjänst står det i Hebreerbrevet 10:19-20: ”I kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han (Jesus) öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp.” Vägen är öppnad till gemenskap med Gud. Det finns inget att tillägga och det behövs inga ytterligare insatser från vår sida. Det finns inga andra vägar till gemenskap med Gud. Inga gärningar. Ingenting. Det är genom tron på Jesus vi blir frälsta. Det Gud gett oss är fullkomligt. Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Johannes ev. 14:6).

Guds väg till frälsning och evigt liv är en. Men hans väg och hans kallelse och uppgift för var och en av oss är individuell. Vi ser i Bibeln många olika exempel på hur Gud kallade och ledde människor till olika uppgifter. Vi läser om några som redan i moderlivet blev utvalda till speciella tjänster för Gud. Vi läser om andra som senare i livet blev kallade av Gud till särskilda uppgifter. Hur de oavsett bakgrund, förutsättningar och förväntningar fick brukas av Gud för att hans planer skulle uppfyllas och hans vilja ske. Det var inte människors viljor som avgjorde vilken väg man skulle ta, inte heller deras egna planer. Men Gud valde och kallade och så kom man in i de uppgifter Gud hade för dem. Så kallar och leder Gud också nu. Låt ingen få dig att tvivla på Guds plan och hans väg för dig. Guds plan för oss överensstämmer sällan eller aldrig med traditionellt tänkande – vare sig religiöst eller världsligt. Men om vi vågar lyssna till vad Gud talar till oss om och följa hans ledning kommer vi att gå Guds väg.