Ur bibliskt perspektiv vet vi vad som är förutsagt om framtiden. Det som står i Bibeln är sanningen och dess förutsägelser kan inte ändras av några åtgärder från människans sida. Det Gud beslutat går i uppfyllelse. Vi ser tecknen som förutsagts och det påminner oss om vad Jesus sa: ”På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren” (Matteus ev. 24:33). Framtidsperspektivet för Guds folk är vissheten om att något nytt ska komma och ersätta det gamla. Dock ska vi akta oss för att slå fast bestämda tider. Tider och stunder har Gud i sin makt bestämt, sa Jesus, Apostlagärningarna 1:7.
Utan tro på en levande Gud som skapat allt och genom sin makts ord bär allt, som det står i Hebreerbrevet 1:3, blir tillvaron osäker, dyster och utan hopp. Men det behöver inte vara så. Paulus skriver i Efesierbrevet 2:12 att hedningarna tidigare var utan Gud och utan hopp i världen. ”Men nu”, står det i nästa vers, ”har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod.” Och i vers 14: ”Han är vår frid”. Det är det första och det viktigaste: att ha frid med Gud. Men det innebär också att vi kan ha frid mitt i en orolig värld. Och vi kan leva i den trygga förvissningen att Guds plan för hela världen fullbordas enligt hans vilja. Så har det varit från början, så är det nu och så kommer det att bli.
I 2 Petrus brev 3 läser vi om att ”det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under” (vers 58). När detta kommer att ske vet vi inte. Vad vi vet är att det Gud förutsagt inträffar. När tiden är inne. Gud har allt under kontroll.
Men framtidsperspektivet handlar framför allt om vad Gud berett åt sitt folk. Aposteln Johannes skriver i sitt första brev kapitel 3, vers 7: ”Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.” Allt är inte uppenbarat för oss, men vi lever här i tro på Guds löften. Det viktiga är inte att veta allting utan att tro. Att hålla sig till vad som står i Bibeln. Spekulationer har ingen plats i den kristna tron. De bara förvirrar och leder in på villospår. Låt oss hålla oss till vad som står skrivet. Där har vi vår trygga förvissning om att Gud leder och att hans ord fullbordas.
När Gud välsignar
Det är också naturligt och nyttigt att ha förväntningar och planer för vårt liv på jorden. När de dessutom står under inflytande av Guds vilja blir de meningsfulla och möjliga. ”Anförtro din väg åt Herren och lita på honom. Han ska göra det”, står det i Psaltaren 37:5. Och i Filipperbrevet 2:13 läser vi: ”.. för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske.” Det är när Guds vilja får verka i oss som planer och förväntningar får rätt inriktning och når sitt mål. Då sker också Guds vilja med oss personligen. Vi får vara i den uppgift Gud kallat oss till.
I 1 Timoteusbrevet 6:17 skriver Paulus: ”Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av”. Lägg märke till två saker: att inte sätta hoppet till rikedom utan till Gud. Men också att Gud rikligt ger oss allt att njuta av. Redan här i tiden får vi uppleva hur Gud välsignar. Och hans välsignelse är utan begränsningar.
Guds beslut står fast.
Profeten Jesaja skriver i kapitel 28, vers 22: ”för jag har hört från Herren Gud Sebaot om förödelse och beslutad straffdom över hela jorden”. Inga förbättringsåtgärder kommer att förändra vad Gud har beslutat. Utan gudomligt perspektiv ser man bara vad som händer och vad som går att mäta och inte de verkliga orsakerna och sammanhangen. Man har teorier om vad som orsakar utvecklingen i världen på flera områden och agerar för att försöka hindra den, men ingenting kommer att ändra vad Gud beslutat. Och inte heller hans plan för sitt folk. I Romarbrevet 8:19-21 står det: ”Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.” Här talas om ett Guds ingripande. Vad Gud beslutat från början kommer att få sin uppfyllelse.
Profeten Malaki skriver i kapitel 4, vers 2: ”Men för er som vördar mitt namn ska rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar.” Framtidsperspektivet är oändligt och ljust för dem som tagit emot Guds budskap om nåd och förlåtelse. ”Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom” (1 Korintierbrevet 2:9). Därför finns det ingen anledning att frukta.
”Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt.”, står det i 2 Korintierbrevet 4:18. Det är ett framtidsperspektiv som är oändligt. Det är också något som redan har börjat. I Hebreerbrevet 12:22-24 står det att ”ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet.”
Den gudomliga upprättelsen
Det är en mänsklig tanke att vilja förlägga tidsålderns slut till något väldigt avlägset för att på något sätt skjuta den ifrån sig. Och vi vet som sagt inte tidpunkten. Men i 2 Petrusbrevet 3:9-10 läser vi: ”Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till.” I fortsättningen av den här bibeltexten läser vi om vad vi bör göra: ”När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta!” Det handlar inte om att försöka påverka eller förändra utan om hur vi ska leva. Och så i vers 13: ”Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor”. Det är ett framtidsperspektiv utan slut. I Brevet till Titus 2:11-13 möter oss en liknande uppmaning tillsammans med budskapet om Guds nåd och hoppet om att Jesus ska komma: ”Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet.” Vi väntar Jesus. Vi väntar honom som räddar oss undan den kommande vredesdomen, 1 Tessalonikerbrevet 1:10. Vi väntar den gudomliga upprättelsen för hela skapelsen, att Guds rike ska komma. Och medan vi väntar är vår kallelse och uppgift att förkunna frälsningens budskap genom Jesus Kristus.
Låt oss be den bön Jesus uppmanade oss att be i Matteus ev. 6:9-10: ”Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen.”