Det hjälper inte hur rätt man har i läran om inte livet är förvandlat. Man kan ha hur många bra åsikter som helst och veta allt om den kristna tron men ändå sakna själva livet i Gud.

Man kan vara tydlig i ett antal punkter i läran och samtidigt låta världsligheten på flera sätt prägla liv och livsstil såväl inom som utom kyrkan. Om man på det sättet tar till sig och låter ett världsligt sätt att tänka ta över och bli en naturlig del av tillvaron suddas gränserna ut mellan vad som är rätt och fel.

Men vad är världslighet? Världsligheten har många ansikten. Men den är inte tidsbunden. Det är inte uppfattningar från någon särskild tid som är riktmärket för vår tro; det är vad som står i Bibeln

Livet i tron på Jesus visar sig inte i ett större eller mindre antal bra värderingar och inte heller i vad vi lärt in. Frågan är om vi blivit förvandlade och om tron på Jesus format oss. Har inte det skett utan vi enbart tillägnat oss kunskap påminner det om beskrivningen i 1 Korintierbrevet 13 där det står att om vi inte har kärlek hjälper det inte om vi talar både människors och änglars språk. Vi liknar då ”ekande brons eller en skrällande cymbal” (vers 1). Det bara låter mycket. I följande vers läser vi att utan kärlek är ett liv med aldrig så många gåvor och utrustning inte värt någonting. Mötet med Jesus förvandlar själva livet. Det blir en skillnad som märks på alla områden.

Det märks också på att det inte bara är ett urval av särskilda värderingar som vi har tagit till oss. Det är viktigt med rätta värderingar, men om det på samma gång som det är en väldig tydlighet i en del frågor är väldigt oklart i andra blir det en märklig blandning.

Det verkar ibland som om man ”kommit förbi” vissa saker som Bibeln talar om och lämnat dem bakom sig. Påverkade av samhällets värderingar har man blandat ihop ”utvecklingen” som skett där med vad Bibeln undervisar om och tror att vi på något sätt är på väg i samma riktning. Men så är det inte. Världen och kristenheten har inte samma mål och är därför inte på väg åt samma håll. I någon bemärkelse. Det är enkelt att förstå. I Bibeln klargörs detta faktum tydligt. Det är när man låter egna funderingar och slutsatser ta över som man tappar bort färdriktningen. I det tillståndet ser man inte längre klart utan man börjar ifrågasätta det ena efter det andra.

Det var väl ingen som var så renlärig som fariséer och skriftlärda, ingen som så till fullo hade de rätta åsikterna. Men vad hjälpte det, när själva livet i Gud saknades! Renlärighet och tydliga värderingar är både bra och nödvändiga. Men står de tillsammans med en för övrigt världslig livsstil är de knappast förtroendeskapande. Liv och lära är oskiljaktiga. Därför är det viktigt att våra liv både i vardagen och kyrkan präglas av gudomlig helighet, ”för utan helgelse kommer ingen att se Herren”, läser vi i Hebreerbrevet 12:14. Om vi å ena sedan proklamerar tydliga moraliska värderingar och å andra sidan tar lätt på hur vi beter oss för övrigt känns tydligheten påklistrad.

När det gäller helgelsen så vet vi att Kristus är vår helgelse. ”För oss har han (Kristus) blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning” (1 Korintierbrevet 1:30). Och i följande vers står det: ”för att det ska bli som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren”. Alltsammans är ett verk av Gud. Ingen har något att berömma sig av. Och inga egna meriter gör oss heliga inför Gud. Men att Kristus är vår helgelse gör inte att vi skulle vara fria från ansvar för hur vi lever våra liv.

När Israels barn under Josuas ledning skulle gå över floden Jordan sa Josua till folket: ”Helga er, för i morgon ska Herren göra under bland er” (Josua 3:5). Det var en uppmaning att förbereda sig och leva rätt inför vad Herren skulle göra. När de sedan skulle inta staden Jeriko sa Josua: ”Ni ska hålla er borta från det som är vigt åt förintelse, så att ni inte själva vigs åt förintelse. Om ni tar något av det vigda blir ni orsak till att Israels läger vigs åt förintelse och ni drar olycka över det” (Josua 6:18). I Kapitel 7 ser vi sedan att några av folket tog av det som Herren förbjudit vilket ledde till att man inte kunde stå emot sina fiender när man sedan försökte inta staden Ai. Herren sa till Josua när han i förtvivlan undrade varför det hade blivit så här: ”Res dig upp! Varför ligger du där på ditt ansikte? Israel har syndat, de har brutit mot mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det som var vigt åt förintelse, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar. Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, för de har själva blivit vigda åt förintelse. Jag kommer inte att vara med er längre ifall ni inte får bort det vigda från er” (Josua 7:10-12).

Det orättfärdiga handlandet gjorde att framgången uteblev och man kunde inte vänta hjälp från Gud så länge man inte gjorde sig av med det man tagit. När vi läser fortsättningen ser vi att det blev en oerhört dramatisk utveckling men att Gud, efter att allt avslöjats och synden bekänts, sa till Josua: ”Var inte rädd och tappa inte modet!” (Kapitel 8, vers 1). Sedan beskrivs fortsättningen av hur det gick när man besegrade fienden. Den här bibeltexten visar att om Guds folk ska segra måste det vara på Guds villkor. Det fungerade inte, och fungerar inte heller nu, om man inte lyder vad Gud sagt.

Guds uppmaning var att man inte skulle ta något av det som var vigt åt förintelse. Samma sak gäller oss – bildligt talat. Vi kan inte förvänta oss någon andlig segerkraft så länge vi inte rensat ut världsligheten. Vi behöver ha våra ögon öppna för vad det betyder, en känslighet för vad som passar och inte, både privat och i kyrkan. I Romarbrevet 12:2 l läser vi om att vi inte ska anpassa oss efter den här världen. Versen fortsätter: ”… utan låt er förvandlas genom förnyelse av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja; det som är gott och fullkomligt och behagar honom”. Det står i det sammanhanget inte i detalj vad det handlar om utan att vi ska pröva vad som är Guds vilja. Det öppnar inte för vad vi själva vill utan är en uppmaning att söka Guds vilja.

I Galaterbrevet 5:13 står det: ”Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.” Man skulle kunna tro att de som inte tror hellre skulle bli intresserade av den kristna tron om de ser att vi hämtar inspiration och idéer från deras egna domäner. Men så är det knappast. Har man smakat världens surrogat har man ingen längtan efter något som försöker imitera detta genom att presentera evangelium i världsanpassade former. Det kan möjligen ge uppmärksamhet men det skapar inte tro. Den frihet vi är kallade till innebär inte att vad som helst kan användas i Guds tjänst. Det är inte självklart att ändamålet alltid helgar medlen. Vår egen uträkningsförmåga är inte avgörande. Det handlar i stället om att vara ledd av den helige Ande.

Vill vi uppleva att Gud är med i arbetet för honom behöver vi söka hans vilja. Kanske finns det saker som behöver korrigeras. Hos Herren finns upprättelse och hjälp. Låt oss tro, lita på och handla enligt Guds ord och löften. Det kommer att leda oss och ge oss den kraft och härlighet som är i Kristus.