”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” Så står det i Första Mosebok 1:1. Det är de första orden i Bibeln. Man kan säga att de är grundläggande, rent bokstavligt, för fortsättningen.

”Och Gud såg att det var gott.” Så står det fem gånger i 1 Mosebok 1. I vers 31 läser vi: ”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” Gud hade skapat världen.

I Uppenbarelseboken ser Johannes hur de tjugofyra äldste faller ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet och säger: ”Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot lov och ära och makt, för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat” (kapitel 4, vers 10-11).

I Apostlagärningarna 17:24-25 står det: ”Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.” Det var Guds beslut, Guds plan och Gud som handlade. Vill man inte tro på Gud letar man andra sätt att förklara hur allt kom till. Det förändrar dock ingenting. Vi har inte möjlighet att förstå eller utforska allt. Men vi har möjlighet att tro. Det är avgörande. Våra förmågor är begränsade. Men trons möjligheter är obegränsade. Tron lyser upp förståndet. ”Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt”, står det i Hebreerbrevet 11:3.

Guds bud är eviga

Det är Skaparen av allting som också satt reglerna, och det Han fastställt är oåterkalleligt. När vi försöker ändra dessa och kallar det utveckling och framsteg är det ingenting annat än brott mot skapelseordningen. Vi kommer inte längre genom att bryta mot vad Gud låtit oss få veta genom sitt Ord. Vi kan heller inte hävda att eftersom Gud är kärlek så behöver vi inte hans bud. Jesus sa: ”Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig” (Johannes ev. 14:21).

” Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret ”, står det i 1 Tessalonikerbrevet 5:5. Därför ska vi inte låta oss bedras av mörkrets makter, vilka argument som än används. Gud har skapat oss till sin avbild. ”Ni ska var heliga, för jag är helig”, står det i 1 Petrus brev 1:16. De bud han gett oss är vad som gäller. De är inte tidsanpassade utan eviga. Guds bud ifrågasätter man inte. Det var ormen (Djävulen) som stod för ifrågasättandet, när de första människorna blev bedragna. När man lyssnade och handlade enligt hans argument blev det slutet för gemenskapen med Gud.

Man behöver inte pröva det Gud låtit oss få veta. Vad som står skrivet är inte tolkningsfrågor som ska vägas mot andra uppfattningar. Man behöver heller inte be om klarhet om sådant som redan är klart. Det som står skrivet i Guds ord står fast. Det rubbas inte av känslor och tankar eller påtryckningar.

Gud är upphovet till allt och han har skapat oss till sin avbild. I 1 Mosebok 1:27 läser vi: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” Här råder ingen tvekan. Det Gud skapat står fast och ändras inte. Det är när människan kommer med sina egna tankar som det spårar ur. På område efter område ser vi det här. Det leder till osäkerhet och förvirring på samma gång som det proklameras att man är frigjord och progressiv. Det är som det står i Romarbrevet 1:22: ”De påstod att de var visa, men de blev dårar”

Utvalda från moderlivet

Det är något groteskt att legitimera dödandet av ofödda liv under täckmanteln att kvinnan bestämmer över sin egen kropp. Men under påverkan förändras tänkandet så att det som är självklart sakta men säkert bryts ned och man öppnar upp för ett annat sätt att tänka. Man kan tycka att det är märkligt att folk så lätt låter sig påverkas. Men när något målmedvetet ska drivas igenom gäller inte längre varken det kritiska tänkandet eller ifrågasättandet som det annars är så viktigt med. Det är skrämmande se hur man kan få folk att acceptera det mest absurda. Men faktum är ju att ingenting förändras för att man sätter andra namn på det. Att sätta stämpeln ”forskning och vetenskap”, eller ”utveckling och kunskap” på det man vill driva igenom förändrar ingenting. I den gamla sagan ”Kejsarens nya kläder” av H. C. Andersen tydliggörs den här enfalden. Alla trodde – eller i varje fall vågade inte annat än att låtsas tro – att kejsarens nya kläder var något alldeles enastående. Tills ett barn sa att kejsaren inte hade några kläder alls. Så här är det på flera områden. Man duperas av lögnen även om den draperas i vetenskapliga termer. Eller kanske just därför. Men varför skulle vi låta oss styras av det osunda och skrämmas till tystnad bara för att någon eller några vill driva igenom sina idéer? Allt är inte varken vetenskapligt eller grundat på fakta bara för att det påstås vara det. Människans förmåga att utröna skapelsen är begränsad. Det är genom tron insikten växer. När man bortförklarar att det finns en Skapare har man stängt in sig i mörkret och förstår inte sammanhangen.

Guds plan för

varje människa.

Flera exempel i Bibeln visar på personer som av Gud valts ut redan i moderlivet. Simson skulle vara en Guds nasir ända från moderlivet, läser vi i Domarboken 13:7. I Jesaja 49:1 står det: ”Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mitt namn redan i min mors sköte”. Gud sa till profeten Jeremia: ”Innan jag formade dig i moderlivetutvalde jag dig” (Jeremia 1:5). När Johannes döparens mor, Elisabet, träffade Jesu mor, Maria, sa hon: ”När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje” (Matteus ev. 1:44). Paulus sa: ”Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd…” (Galaterbrevet 1:15). Och hur är det med oss själva? Vad är Guds plan och hans väg med oss…?

Trots allt detta onda vi ser omkring oss och den ogudaktighet som råder är det dock inte det viktigaste att försöka korrigera detta. Vi ska komma ihåg att det är två riken – andligen sett – och att det egentligen inte handlar om att implementera kristna värderingar i ett gudlöst samhälle. Det kan naturligtvis bli yttre förbättringar. Och de är inte oviktiga. Men vad det först handlar om är att förkunna evangelium som väcker, förvandlar och ger evigt liv. Då förändras också annat. Vad vi ska vara medvetna om är att vi tillhör Guds rike och att kallelsen gäller att förkunna detta rike, samt att det är genom tron och omvändelsen förvandlingen sker. Jesus sa: ”För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad?” (Lukas evangelium 9:25).

Gud skapade oss till sin avbild. Gud är helig. I 1 Petrus brev 1:16 står det, citerat från flera ställen i Gamla Testamentet: ”Ni ska vara heliga, för jag är helig”. Gud är ljus. ”.. nu är ni ljus i Herren” (Efesierbrevet 5:8). Gud är god. ”Var i stället godaoch barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er” (Efesierbrevet 4:32). Gud är kärlek. ”Var alltid ödmjuka och milda, var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek” (Efesierbrevet 4:2).

Den slutliga återupprättelsen

I Romarbrevet 8:20-21 står det: ”Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.”

” Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden”, står det i Romarbrevet 5:12 Det är först i Kristus gemenskapen med Gud återställs. I vers 18 står: ”liksom en endas fall (Adams) ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet (Jesus Kristus) lett till ett frikännande, till liv för alla människor.” Vi får ett nytt liv. ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit”, läser vi i 2 Korintierbrevet 5:17. Det här är vad kristen tro handlar om. Det är inget tungt och bindande; det är den ultimata friheten.

Slutligen inträffar det som står i 1 Johannes brev 3:2: ”… nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han (Jesus) uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.” Då är gemenskapen med Gud fullkomligt återupprättad. Men redan här och nu upplever vi välsignelsen av gemenskapen med Gud och av att vara skapade till hans avbild. ”… för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske” (Filipperbrevet 2:13). Och framtidsperspektivet är oändligt.