Vi borde tala mer om Jesu återkomst.

Inte i första hand om när utan om att Jesus ska komma. När det gäller tidpunkten vet vi vad som står, nämligen att ingen utom Fadern vet den, Matteus 24:36. Jesu återkomst är ett löfte om räddning. Det är ett löfte som ger hopp och glädje. Den har ibland framställts som något skrämmande, eller åtminstone har förkunnelsen om Jesu återkomst anklagats för att vara något som skrämmer.

Men löftet om att Jesus ska komma är hoppets och glädjens budskap. I 1 Korintierbrevet 15:51 står det: ”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick…” Det talar om, som det står i 1 Tessalonikerbret 4:17, att vi som lever och är kvar ska ryckas upp bland skyar för att möta Herren i rymden.

Ibland kan man tro att det är viktigare att framföra en speciell tolkning om både när och hur Jesus ska komma än om att helt enkelt se fram emot stunden för hans ankomst med tro och förväntan. I 1 Tessalonikerbrevet 1:10 står det om att vänta Guds Son från himlen, Jesus, som räddar oss från den kommande vredesdomen.

Att vara medveten om att Jesus ska komma är något av det viktigaste i vår tro. Det är en av de mest centrala sanningarna i den kristna förkunnelsen. Därför är det något som bör lyftas fram såväl i gudstjänster som vardagsliv.

Vi förstår av utvecklingen i världen och bland människorna att vi lever i den sista tiden. Bibelns beskrivning av hur det ska bli vid tidens slut går i uppfyllelse. Vi ska vara uppmärksamma på tidstecknen men inte låta oss ledas av spekulationer. Det viktiga är att Jesus verkligen ska komma. Det är alla kristnas verkliga framtidshopp. Jesus sa: ”Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är” (Johannes ev. 14:3). Och i Markus ev. 13:33: ”Var på er vakt och håll er vakna, för ni vet inte när tiden är inne…” Vi lever i en tid av förväntan.