Det kristna livet är ett liv på ett helt annat plan än det vanliga. För trots att de yttre förhållandena är lika så är skillnaden oändlig. Vi lever här i världen, men vi är också medborgare i Guds rike. I Hebreerbrevet 12:22-23 står det till och med: ”ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen”.

Det är inte bara något kommande, vi har redan blivit insatta i Guds rike. Och där är både förutsättningarna och möjligheterna annorlunda. Jesus sa: ”Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er” (Matteus ev. 17:20).

Det finns en sorts besserwisserattityd gentemot Bibelns budskap som tar sig uttryck i förnumstiga förklaringar, eller rättare sagt förnekelser. Den visar sig när budskapet inte överensstämmer med vad man tycker att man som tänkande människa kan acceptera. Då kommer långsökta beskrivningar om hur det, enligt den sortens kunskap, egentligen gick till och hur det verkligen var. När den kristna förkunnelsen på det sättet förvanskats till en förnuftsanpassad religion blir den en fara i stället för en hjälp. Vi måste bort ifrån det här. För en kristen är det naturligt att tro på övernaturliga ingripanden, på att Guds möjligheter är obegränsade. Det är en vilsam känsla av att ingenting är omöjligt. Det betyder inte att under sker på våra villkor. Det är Gud som styr. Men vi ska komma ihåg de löften Bibeln ger om svar på bön och om under och tecken som skulle följa dem som tror.

Frågan när det gäller hur man förhåller sig till Guds ord är huruvida förtroendet för detta Ord är större än förtroendet för vad människor kommit fram till. Eller om det är tvärtom. Om de överensstämmer känner man att Bibeln ändå hade rätt. Precis som om det vi kommit fram till skulle bevisa Bibelns trovärdighet. Bibeln är ju sanningen. Det som står där varken kan eller behöver bekräftas av någon sorts vetande vi anser oss ha.

Gud är undrens Gud. ”Han har skapat jorden med sin kraft” (Jeremia 10:12). Han som”kallar på det som inte är till som om det var till”, som det står i Romarbrevet 4:17. Bibelns trovärdighet är inte beroende av om vi kan ”bekräfta” den. Det är en mänsklig tanke. Nej om trovärdigheten skulle bygga på om det vi läser kan visa sig vara sant eller rimligt för att vi människor kommit fram till det kan man inte tala om tro över huvud taget. Tron upphäver våra begränsade tankegångar och ser Guds möjligheter. Och de är obegränsade.

I Jobs bok 38:4-5 läser vi Guds fråga till Job: ”Var var du när jag lade jordens grund? Svara, om du vet och förstår. Vem bestämde dess mått?” Ja hur skulle en människa kunna ifrågasätta Guds allmakt? Gud är Skaparen och uppehållaren av allt.

När Israels barn lämnade Egypten och stod vid Röda Havets strand sa Herren till Mose: ”Lyft dinstav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå rakt genom havet på torr mark” (2 Mosebok 14:16). Framför folket bredde havet ut sig och bakom kom Faraos här. Hur stor var sannolikheten till räddning? Den var obefintlig. Men Gud hade talat. Det var på hans ord Mose handlade. Och då skedde undret.

Vi tror på en allsmäktig Gud. Hela Bibeln andas hans livgivande ord. Hans ord är skapande och mirakelbringande. Det är befriande att våga släppa taget om inlärda teorier och i stället bara tro att den Gud som skapat allt också är den som fortsättningsvis har all makt. Och att han verkar och gör under i dag. På alla områden.

Det är egentligen något bisarrt att inte tro vad som står i Bibeln. Vad är det för kristendom man menar sig ha om man inte tror vad Gud låtit oss få veta genom dem han ingett att nedteckna hans ord? Och vad är det som gör att man måste försöka få Bibelns ord att passa tankebanor man själv byggt? Är det för att man vill ha en religion som är anpassningsbar till olika tider och uppfattningar och som kan följa utvecklingen i samhället? Nej, låt oss hålla fast vid att det är Bibelns ord som är vår auktoritet. Det står i Hebreerbrevet 4:12 att Guds ord är levande och att det dömer över hjärtats uppsåt och tankar. Tron på Ordet frigör hela människan. Våra ögon öppnas för Guds möjligheter och för vad som är hans vilja. Vi måste förstå att det kristna livet är ett övernaturligt liv, att vi där kommer i förbindelse med Skaparen själv, han som sade och det blev.

När Jesus talade med lärjungarna om att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike, blev de bestörta och sa: ”Vem kan då bli frälst?” Jesus höll med om att det är omöjligt för människor, men så sa han de förlösande orden: ”Men för Gud är allting möjligt!” Matteus ev. 19:26.

Det är viktigt att vår tro grundar sig på Bibeln och inte på vad vi lärt oss är möjligt. När Petrus talade med Jesus om tempelskatten sa Jesus till Petrus att han skulle gå ner till sjön och kasta ut en krok, dra upp den första fisk han får och där skulle han finna ett mynt som Petrus sedan skulle ge för dem båda som tempelskatt. Vilket mirakel! Eller när samme Petrus gick på vattnet. Exemplen är många. Hela Skriften är fylld av mirakel. Gud sände vaktlar som mat åt det missnöjda folket i öknen, 2 Mosebok 16:13, och manna (”änglars bröd”, Psaltaren 78:25) att äta under ökenvandringen, vers 14-15.

Det bygger upp tron att läsa om Guds mirakulösa ingripanden på det ena området efter det andra. Och Gud är densamme i dag.

Vi ska inte styras av vad världen anser och vi ska inte tänka att vi måste förstå och förklara undren i Bibeln. Det står skrivet: ”Vår Gud är i himlen, han gör allt han vill ” (Psaltaren 115:3). Vad vi kan bedöma och förstå är begränsat. Vi lever i den synliga världen. Den osynliga är dold för oss, utom när Gud låter våra ögon öppnas. Som när profeten Elisha befann sig i staden Dotan och denna plats omringades av fiendehären som sökte efter honom. Profetens tjänare gick ut och såg det hopplösa läget och sa: ”O, min herre, vad ska vi ta oss till?” (2 Kungaboken 6:15). Man kan tycka att den här ”nyhetsrapporteringen” hade en säker källa, ett ögonvittne som dessutom var i tjänst hos en profet. Men hur reagerade profeten? Först sa han till tjänaren: ”Var inte rädd? De som är med oss är fler än de som är de som är med dem.” Och så bad han till Gud, inte om hjälp mot fienden, utan om att Gud skulle öppna tjänarens ögon så att kunde se. Och så står det: ”Då öppnade Herren tjänarens ögon, och han fick se att berget var fullt av hästar och vagnar av eld runt omkring Elisha.” Tjänaren gjorde den naturliga och mänskliga bedömningen, men när Herren öppnade hans ögon fick han se att det fanns en annan verklighet, en gudomlig sådan. Det var det som betydde något och som visade sig i fortsättningen genom den intressanta upplösningen. Vi behöver öppnade ögon så att vi ser Guds möjligheter.

I 4 Mosebok 22 läser vi om Bileam och hans åsna. Åsnan hade sett Herrens ängel stå i vägen för att hindra profeten att gå på ett felaktigt uppdrag. Bileam blev arg och slog åsnan. Men så läser vi i vers 28 att Herren öppnade åsnans mun och den började argumentera med Bileam. Sedan står det i vers 31-32 att Herren öppnade Bileams ögon, så att han såg Herrens ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen och denne sa att han hade gått ut för att hindra honom, eftersom den här vägen leder till fördärvet.

För dem som inte inser att Gud kan göra vad som helst tror man inte på sådana här skildringar. I den föreställningsvärld man bestämt sig för att leva vet man hur man ska sortera och förklara hur det ligger till. Men för den som tror är det en underbar verklighet att Gud verkar på de mest förunderliga och härliga sätt för att hjälpa, beskydda och leda.

I Hebreerbrevet 13:2 står det att några genom att visa gästvänlighet fått änglar till gäster utan att veta om det. Och i Hebreerbrevet 1:14 står det: ”Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen?

För den som tror är det naturligt att förvänta det övernaturliga. Det är inget ansträngt eller överspänt i det utan en avslappnad och vilsam känsla i förvissningen om att allt är möjligt för Gud.

”Dessa tecken ska följa dem som tror” (Markus ev. 16:17), sa Jesus strax före sin himmelsfärd. I de följande verserna läser vi om de olika sätt som Guds mirakulösa makt skulle visa sig för dem som tror. Tron är en oerhörd kraft. Den är okänd för världen och kan inte mätas som man mäter andra krafter. Men tron är den kraft genom vilken Gud låter oss få vara med om sådant som inte är möjligt på annat sätt. Vi kan inte förklara den, vi kan inte mäta den, vi kan inte förstå den. Men vi kan uppleva den. Den är verklig och den fungerar. Den gör att tvivlet får ge vika för den kraft som utgår från Skaparen själv. Det är ett naturligt liv i tron på Guds övernaturliga makt.