Guds beslut om frälsning genom Jesus sträcker sig till före världens skapelse. ”Han har utvalt oss i honom (Kristus) före världens skapelse” står det i Efesierbrevet 1:4. I följande vers ser vi att det var Guds kärlek som var grunden till detta beslut: ”I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut.” Låt oss prisa honom för denna nåd och kärlek!

Vad Gud lovat går alltid i uppfyllelse. Det ger trygghet i en orolig värld. Det är inte människors beslut som avgör världsutvecklingen, även om det kan se ut så. I Ordspråksboken 21:1 står det att ”Kungens tankar är som vattenflöden i Herrens hand, han leder dem vart han vill”. Det är Guds vilja som styr. ”Herrens plan består för evigt, hans hjärtas tankar från släkte till släkte” (Psaltaren 33:11).

Löftet om att Jesus – Messias – skulle komma är uppfyllt. Jesus läste löftet om sig själv i synagogan i Nasaret, hämtat från Jesaja 61.1-2: ”Herrens Ande är över mig,för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”Och han sa: ”I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar” (Lukas ev. 4:21).

Vi ska tro på Bibeln. Vi ska tro att det som lovats kommer att uppfyllas. Det handlar inte om tid och stund, som Jesus sa till lärjungarna att det inte var deras sak att veta vilka tider eller stunder Fadern i sin makt hade bestämt, Apostlagärningarna 1:7. Men vi ska leva i tron på både de löften som redan är uppfyllda och de som ligger framför. Vad gör det att andra inte tror. Ingenting förändras i Guds plan på grund av människors otro. Hans löften och hans plan fullbordas. Nu ser vi fram emot att han ska komma för andra gången. Men då för att hämta oss till sig enligt hans egna ord i Johannes ev. 14:3: ”Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är”.

I 2 Petrus brev 3:4 står det om hur folk ska komma att tvivla på löftet om att Jesus ska komma igen: ”Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början.” Det var dock inte människor med någon djupare insikt som beskrevs utan ”hånfulla människor som drivs av sina begär” (vers 3). Det enda man kunde hänvisa till var att allt hade fortsatt som förr. Man byggde bara sina påståenden på vad som varit. Ingen framtidstro och ingen vision. Sådan är otron. Någon skulle kunna kalla det fakta. Men ”fakta” som bygger på mänskliga beräkningar och utestänger tron leder ingenstans. Den stannar på en nivå av okunskap, hopplöshet och modlöshet.

Guds ord ger hopp och mod. Framför allt skapar det tro. Tro till frälsning. Tro på att för Gud är allting möjligt. Tro på vad som förutsagts och tro på att det uppfylls. Men vi ska heller inte glömma att vi just nu lever i uppfyllelsen av Guds löften. Jesus har kommit; frälsningen är fullbordad; den helige Ande är sänd. ”Alla Guds löften har i honom (Kristus) fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen” (2 Korintierbrevet 1:20). ”Allt är möjligt för den som tror”, sa Jesus (Markus ev. 9:23). Den himmelska världens resurser är tillgängliga för den som tror.

Vi lever i världen. Men Jesus sa: ”ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen” (Johannes ev. 15:19). Bibeln säger också att ”Han (Gud) har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus” (Efesierbrevet 2:6). Det är den andliga verklighet vi lever i. Guds kraft verkar i dag, här och nu. Och Gud kallar och utrustar människor för att tjäna honom.

I Jerusalem fanns en rättfärdig och gudfruktig man som hette Simeon. Det står att han väntade på ”Israels tröst” (ett rabbinskt uttryck för Messias tillkommelse). Denne Simeon hade av den helige Ande fått en uppenbarelse om att han inte skulle dö förrän han hade fått se Herrens Smorde. Det står att han ledd av Anden kom till templet. När Josef och Maria bar in Jesusbarnet tog Simeon honom i sina armar och prisade Gud och sa: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, så som du har lovat, för mina ögon har sett din frälsning som du har berett inför alla folk, ett ljus med uppenbarelse för hedningarna och härlighet för ditt folk Israel” (Lukas ev. 2:30-32). Simeon var ledd av den helige Ande och när han såg Jesusbarnet, och därmed löftet uppfyllt, prisade han Gud för vad som skett. Lever vi i glädjen över att Jesus har kommit? Och lever vi i glädjen över löftet om att han ska komma igen?

Väntan på att Messias – Frälsaren – skulle komma i världen är uppfylld. Nu gäller vår förväntan hans andra kommande. Profeterna i Gamla Testamentet förkunnade Messias ankomst flera hundra år innan Jesus föddes. Vi vet inte vad människorna tänkte då, men så hände det, profetiorna uppfylldes. Vad som var förutsagt från början från Moseböckerna, i Psaltaren, av profeterna, blev verklighet den där natten när herdarna vaktade fåren. Oväntat och plötsligt visade sig en Herrens ängel som frambar budskapet om en stor glädje för hela folket. Jesus hade kommit. Framför allt var det som skedde förverkligandet av Guds beslut sedan före tiden. Men generation efter generation, århundrade efter århundrade sände Gud sina tjänare, profeterna, som förkunnade vad som var beslutat och skulle ske. Och så hände det: ”När tiden var inne sände Gud sin Son” (Galaterbrevet 4:4).

Det är underbart med Guds ord. Det står fast genom alla tider. Det ändras aldrig utan förblir den stabila grund som vi kan lita på. Låt oss tro på Ordet. Det handlar inte om en teoretisk tro utan om en levande och verklig tro som håller och som verkar och bär.

”Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet”, läser vi i Romarbrevet 4:3. Och i Galaterbrevet 3:8 står det om det glädjebud Gud gav till Abraham: ”I dig ska alla folk bli välsignade.” Och så vers 9: ”Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.”

Tron på Guds löften gäller utan förbehåll och utan invändningar från människans sida. Det är inte en fråga om sannolikhet utan om förvissning om att Gud som skapat allt har all makt och obegränsade möjligheter. När Jesus talade om att det var lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike blev lärjungarna djupt bestörta och sa: ”Vem kan då bli frälst?” (Matteus ev. 19:25). De gjorde en mänsklig bedömning. Men Jesus sa: ”För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt” (vers 26). I Romarbrevet 4:18-22 står om Abraham: ”Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli. Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. Därförräknades det honom till rättfärdighet.

Låt oss göra som Abraham: ge Gud äran! Låt oss prisa honom för de löften som har uppfyllts, för de som vi har tillgång till nu samt för de som kommer att uppfyllas