När vi följer Jesus

När Jesus kallade sina lärjungar var det en personlig kallelse till var och en att följa honom. Guds kallelse är alltid personlig. Den gäller vårt förhållande till Gud.

När vi följer Jesus förändras livet. Det är en förändring som visar sig i mer än ord. För vi kan ha både åsikter och kunskap. Vi kan predika och sjunga om att följa Jesus och om kärleken till honom. Men vad som visar hur det är med detta är om det skett någon förändring i praktiken, i våra handlingar och i om vi håller fast vid Guds ord.

Jesus sa: ”Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig” (Johannes evangelium 14:21). Kärleken till Jesus visar sig genom att vi håller oss till Guds ord. I Jakobs brev 1:22 uppmanas vi att vara ordets görare och inte bara dess hörare. ”Annars bedrar ni er själva”, står det.

Vi ska också komma ihåg att när vi följer Jesus så är det hans vilja det handlar om, inte människors. Det kan vara nödvändigt att hålla sig ifrån miljöer som trots det kristna namnet lämnat den sanna troheten till Kristus och ersatt den med annat. För att följa Jesus är inte samma sak som att följa vad människor beslutat. Det är mer skadligt än nyttigt att låta sig styras av ledarskap som inte har Bibeln som auktoritet utan både förnekar och bortförklarar dess undervisning på flera punkter. Det är inte att följa Jesus. Vad som är viktigt är att hålla sig till den Andens ledning och gemenskap som förenar Guds folk på den grund som är Bibeln och där dess ord är auktoriteten.

”… den som inte samlar med mig skingrar”, sa Jesus (Lukas ev. 11:23 samt Matteus ev. 12:30). Sammanhållning utan att hålla fast vid Guds ord samlar inte med Jesus. Oavsett namn och antal.

I Matteus evangelium 7:13-14 säger Jesus: ”Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.”

Att gå den sistnämnda vägen är att följa Jesus.