”Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn”, (Romarbrevet 8:14).

Det är mycket som kan vara drivkraften i livet: berömmelse, makt, pengar, självförverkligande eller att följa sitt hjärta. Alltsammans där man sätter sig själv först och själv vill styra. Men vad innebär det att vara driven av Guds Ande? Och vart leder det? Ordet ”drivs” kan också översättas med ”leds”.

Jesus sa till Nikodemus: ”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden” (Johannes ev. 3:8). Det är något oförutsägbart med dem som leds av Guds Ande. Oförutsägbart för hur vi människor tänker. För den gudomliga ledningen följer inte mönster eller planer vi lägger upp. Eftersom Gud är Skaparen av allt så är det också han som vet allt. Både om oss som individer och om hur allt ska samverka. Att vara driven av den helige Ande är ett liv i gudomlig ledning. Det är ett liv som inte är underställt mänskliga planer och strategier, varken egna eller andras. Men det är ett liv i Guds vilja, där vi på olika sätt får vara med om hur Gud griper in.

I Apostlagärningarna 8:26-39 läser vi om Guds ledning med Filippus för att föra den etiopiske hovmannen till tro. Gud visste om denne mans resa och talade genom en ängel till Filippus att han skulle bege sig till den väg där denne hovman färdades. När Filippus kommit dit står det att Anden sa till honom vad han skulle göra. Ingen mänsklig planering skulle ha lett till att den här mannen hade fått vägledning som ledde till både tro och dop. Vägen var öde förutom denne hovman. Men Gud visste om honom och han hade en tjänare som lyssnade och lydde när Gud kallade. Det är när den helige Ande leder och vi följer hans ledning som det blir gudomliga resultat. Det är därför vi behöver vara öppna för vad den helige Ande leder till och att den helige Ande får vara drivkraften i våra liv.

I Filipperbrevet 2:13 står det att ”det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske”. Det är inte samma sak som att varje tanke som dyker upp är från Gud, men när Gud verkar i oss så kommer både vår vilja och våra handlingar att samverka med Guds plan så att vi får utföra det han förberett och hans vilja sker. Vi ska inte blanda ihop dessa saker. För alla idéer och känslor som kommer till oss är inte av Gud. Men lever vi i tro på Guds ledning och är öppna för vad den helige Ande uppenbarar leds vi steg för steg enligt Guds vilja. Det är ett liv med mening. Det är också ett liv på trygg och säker grund där vi inte behöver ”dras med av varje vindkast i läran” som det står i Efesierbrevet 4:14, utan där vår tro vilar på Bibeln. Det är viktigt att i det sammanhanget framhålla att den helige Andes ledning och tilltal aldrig står i motsatsförhållande till vad som är skrivet i Guds ord. Jesus sa: ”Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er” (Johannes ev. 14.26).

I Hesekiel 13 läser vi om Herrens domsord mot de profeter som sa att Gud talat fast han inte gjort det. De profeterade sina egna önskningar i stället för Guds ord. Det är något vi också behöver vara medvetna om nu i vår egen tid och att inte tro och ta till oss allt bara för att det påstås komma från Gud. Låt oss pröva det som sägs, om det verkligen är Gud som talat.

Vi ska inte förväxla känslor, tankar, idéer och annat med den helige Andes ledning. Miljöer och stämningar som påverkar känslolivet ska inte förväxlas med vad den helige Ande leder till. Dessutom bör vi inte lyssna till vad andra säger eller låta människors råd gälla utan att pröva vad som sägs. Vad Gud talat till dig om ska inte ändras av någon annan. Paulus mötte Jesus på vägen till Damaskus, vilket blev en total förvandling och en förändrad livsväg. Han kom in den uppgift Gud hade beslutat för honom redan innan han var född. Han berättar i Galaterbrevet 1:15-17: ”Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom bland hedningarna. Då rådfrågade jag inte genast människor av kött och blod. Jag gick inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien och återvände sedan till Damaskus”. Det är viktigt att vi lyssnar till vad Gud talar till oss om. Och har han talat behöver vi inte rådfråga andra – och ska inte heller göra det.

I 1 Kungaboken 13:11-32 läser vi den allvarliga berättelsen om när gudsmannen från Juda lyssnade till vad en annan profet sa i stället för att hålla fast vid vad Gud talat till honom själv om. Denne gudsman hade först framburit ett budskap från Gud om vad som skulle hända efter att man avfallit från Gud och Jerobeam, kungen över Israel, i stället hade låtit göra två guldkalvar som man skulle offra till. När gudsmannen sedan på väg därifrån träffade en profet som påstod att en ängel talat till honom, lät han sig övertalas att stanna, trots att Herren hade sagt att han varken skulle äta eller dricka där utan återvända en annan väg än han gått dit. Det som började i tjänst för Gud förändrades och slutade i katastrof (ett lejon dödade honom, vers 24) därför att den här mannen inte höll fast vid vad Gud sagt honom.

Detta betyder naturligtvis inte att man aldrig ska lyssna till vad Gud talar genom andra människor. Gud talar genom vem han vill och vi bör vara öppna för hans tilltal oavsett när, var, hur och genom vem det förmedlas men samtidigt pröva om det vi hör verkligen kommer från Gud.

Falska profeter.

För allt som skrivs och sägs är inte från Gud, även om det påstås vara det. Det fanns falska profeter både i Gamla och Nya Testamentet. Kännetecknet på om vad som sägs är rätt visar sig i om det uppfylls. I Apostlagärningarna 11:27-30 läser vi om några profeter som kom från Jerusalem till Antiokia. ”En av dem som hette Agabus steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen” (vers 28). ”– den kom också”, står det sedan. När Gud talar sker det som han sagt.

Vi behöver en andlig utrustning och en fast förankring i Guds ord så att vi kan pröva om det som profeteras är från Gud, eller om det som på annat sätt sägs vara Guds tilltal verkligen är det. Vi ska inte förväxla det man vill ska ske med vad Gud talar. Det kanske är lätt hänt eftersom det känns bra att säga det som vi anser vara positivt. Men just att det i våra ögon är positivt behöver inte betyda att det är rätt. Sammanblandningen med vad vi själva vill och vad Gud vill är farlig. Låt oss hålla isär vår egen vilja och Guds. Det är som vi citerade att när Gud får verka i vår vilja som hans goda vilja sker.

Hindrade av den helige Ande.

I Apostlagärningarna 16:6-8 läser vi: ”Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de blev hindrade av den helige Ande från att förkunna ordet i Asien. När de nådde Mysien försökte de ta sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.” De försökte, står det. Men när det inte var Herrens vilja ändrades resplanerna. Det är inte säkert att vi ska försöka driva igenom alla projekt bara för att det tagits något beslut någonstans. Frågan är om Gud har talat och om den helige Ande är drivkraften.

Det är Guds vilja att hans folk ska förkunna hans härliga gärningar. Som det står i 1 Petrus brev 2:9: ”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” Följer vi Guds kallelse och leds av hans Ande blir livet meningsfullt. Det lyfts över de mänskliga vägarna och planerna och gör att vi får vara en del av Guds plan. Det blir rätt både för oss själva och för människor vi möter, vare sig det är nära eller långt bort och oavsett om det gäller få eller många.

Drivna av den helige Ande får vi gå in i uppgifter som Gud berett för att vi ska få tjäna honom på rätt sätt, på rätt plats och i rätt tid.

Låt oss då också komma ihåg att det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud. Därför finns det ingen anledning att tvivla när den helige Ande leder. I människors ögon kan det se både dåraktigt och omöjligt ut, men har Gud talat sker det. Gud verkar i dag som förr. Människor har lyssnat till hans tilltal och drivna av hans Ande har de fått vara redskap för honom. Trots motstånd och ifrågasättande har Guds verk gått framåt och fortsätter så. Kanske sällan enligt människors sätt att tänka och planera, men enligt Guds plan.

Där får också du och jag vara med. Gör som det står i Psaltaren 37:5: ”Anförtro din väg åt Herren och lita på honom. Han ska göra det”