I Lukas evangelium 24:49 säger Jesus: ”Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.” Ett löfte och en uppmaning. Löftet om den helige Ande och uppmaningen att invänta uppfyllelsen. Utan den helige Andes kraft skulle man inte bege sig ut för att tjäna Gud. Därför skulle man invänta löftets uppfyllelse. Och i vers 26: ”Men när Hjälparen kommer som jag ska sända er från Fadern, sanningens Ande som utgår från Fadern, då ska han vittna om mig.”
Man skulle få kraft och bli vittnen för Jesus. För: ”Utan mig kan ni ingenting göra”, sa Jesus (Johannes evangelium 15:5). Detta sa han när han talade om att förbli i honom liksom grenen i trädet.
När Petrus och Johannes mötte mannen vid Sköna porten i Jerusalem sa man först vad man inte hade, silver och guld, och sedan: ”Vad vi har det ger vi dig…” Vad var det man hade? Kraft från höjden, tro på Jesu namn. Och när man sedan möttes av folkets häpnad över det som hänt, svarade man att undret inte skett genom någon egen kraft eller fromhet, vers 12. Det är något att vara medveten om. Att det inte beror på egna förmågor, rättrogenhet, eller om vi lever upp till någon specifik standard för att Guds verk ska kunna ske genom oss. För det är just genom oss, inte av oss, som det sker under. Det är Gud som verkar. Vi blir aldrig färdiga eller tillräckligt fromma för att under ska kunna ske. När Gud verkar är det inte för att vi uppfyllt alla krav. Det är genom tron på namnet Jesus. Det är befriande och det är härligt. Allt är möjligt därför att det är hans verk som sa: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden” (Matteus ev. 28:18).
Man kan lära sig predika, argumentera, agera och använda olika sätt och medel för att få folk att lyssna. Men det har bara ytlig verkan. Evangelium når inte fram och in i hjärtat på någon om inte den helige Ande verkar. Därför är det nödvändigt att vara öppen för att ta emot den utrustning Gud vill ge. Löftet gäller nu liksom då: ”När den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen…” (Apostlagärningarna 1:8).
I 2 Krönikerboken 15:1-2 läser vi att Guds Ande kom över profeten Asarja. Han sa till kung Asa: ”Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er.” Guds Ande, den helige Ande, talar alltid vad Gud vill. Jesus sa i Johannes ev. 16:14-15: ”Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.” Det hade varit en tid utan undervisning och utan lag där bland Guds folk som vi läser om i 2 Krönikerboken. ”Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem”, står det i 2 Krönikerboken 15:4. Kung Asa lyssnade till profeten och avlägsnade avgudabilderna och upprättade på nytt Herrens altare. I vers 12 står det att folket slöt det förbundet att de skulle söka Herren av hela sitt hjärta. Guds Ande hade talat om omvändelse genom profeten. Och man tog till sig uppmaningen. I vers 15 står det att ”de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.” Guds Ande hade talat vad Gud ville genom profeten. Man lyssnade och omvände sig och det resulterade i att kontakten med Gud återupprättades.
När den helige Ande verkar är det alltid i överensstämmelse med Guds Ord och med Guds plan. ”Han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.” Det ger oss trygghet samt också möjlighet att pröva om det som någon säger verkligen är ingivet av den helige Ande. Det finns inget motsatsförhållande mellan Guds Ord och den helige Ande. Det är viktigt att komma ihåg. Därför behöver vi inte – och ska inte – sätta tro till sådant som påstås vara från Gud fast det avviker från vad Bibeln säger. Ordet är vår fasta grund och den helige Ande bekräftar det. Det handlar inte om känslor, önsketänkande och liknande. Vi ska inte blanda ihop vad Gud talar med vad vi känner, upplever och tycker. Gud verkar förvisso både vilja och gärning i oss, som det står i Filipperbrevet 2:13. Men det är ”för att hans goda vilja ska ske”. Det innebär inte öppenhet för något som motsäger vad Gud talat i sitt Ord. Känslor, tankar och upplevelser som inte överensstämmer med vad som står skrivet där är helt enkelt ingenting att rätta sig efter. Det är tvärtom farligt att lita på, oavsett vem eller vilka det kommer från. Sanningen finner vi i Bibeln och den helige Ande är sanningens Ande, som det står på flera ställen. Han leder oss enligt Guds väg och vilja, inte åt något annat håll.
I Apostlagärningarna 11: 27-28 står det att några profeter kom från Jerusalem till Antiokia. En av dem, Agabus, trädde fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle komma. ” Den kom också under Claudius regering”, står det sedan. Ja, ett av tecknen på att det som profeteras är sant är ju om det förutsagda inträffar.
När Paulus kom till Korint var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er, skriver han i 1 Korintierbrevet 2:1. Och i verserna 4-5 fortsätter han: ”Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.” Om det hade gällt Paulus’ bakgrund som kunnig i lagen och ett liv som farisé enligt den strängaste riktningen, Apostlagärningarna 26:5, hade Paulus varit väl kvalificerad. Men nu handlade det om att förkunna Kristus och då krävdes något annat. Det här var han medveten om. I Filipperbrevet 3:7 säger han: ”Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull”. Det är inte våra meriter, religiösa eller världsliga, som gör oss användbara i Guds tjänst. Frågan är om vi är ”beklädda med kraft ifrån höjden”. Guds rike får inte framgång på något annat sätt. Och det är ju det det handlar om, framgång för Guds rike. Det behöver inte alltid sammanfalla med framgång för den ena eller andra organisationen eller rörelsen. Guds rike är inte begränsat av yttre former; det är vidare än så men inte heller så inkluderande som ibland görs gällande. Gränser dragna av människor betyder inte mycket. Det är den gräns som går mellan mörker och ljus, andligen sett, som är avgörande, vilken sida man befinner sig på där.
Det går inte att imitera den andliga verkligheten. Storslagna arrangemang, stämningar och effekter kan man ordna med egna resurser. Men den kraft som verkar genom den helige Ande skapas inte med medel och metoder vi använder. Det är viktigt att vi förstår och känner skillnaden på stämningar som framkallas med mänskliga medel och på den atmosfär som skapas när den helige Ande verkar.
När den helige Ande verkar är det gudomliga krafter som är i rörelse. Vi får vara med och uppleva ”den tillkommande tidsålderns krafter” (Hebreerbrevet 6.5) här och nu. Och de är obegränsade, därför att: ”För Gud är allting möjligt” (Markus ev. 10:27).
Den helige Ande leder. Vi kanske inte alltid är medvetna om när den helige Ande leder oss i olika situationer. Men vi kan ibland se av det vi varit med om, att vi vid olika tillfällen varit ledda av Anden. Andra gånger får vi en tydlig visshet om hur vi ska handla i en särskild situation och leds på det sättet rätt. Detta är något naturligt för en kristen. Vi är Guds barn, vi är tempel åt den helige Ande, som det står i 1 Korintierbrevet 6:19. Och: ”Alla som drivs (leds, annan övers.) av Guds Ande är Guds barn” (Romarbrevet 8:14).
När Johannes var på ön Patmos och fick budskapen till de sju församlingarna, sa Herren i avslutningen av varje budskap: ”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!” Det var olika budskap till varje församling. Det var uppmuntran men också varningar samt uppmaningar att ändra på det som blivit fel, så att löftena om det goda Herren hade i beredskap skulle uppfyllas. Lyssnar vi till vad Anden säger i dag? Det var villkor kopplade till de löften Johannes fick frambära. Det gick inte att kombinera avfallet från tron med uppfyllelsen av de härliga löften Jesus gav. Det var antingen eller. Det känns obekvämt för det mänskliga, det ”köttsliga”. Den mänskliga naturen vill inte göra sig av med smittan från världen, men vill på samma gång ha välsignelsen från Gud. Men ska vi uppleva Herrens härlighet och den helige Andes verkan kan vi inte ha lite av det ena och lite av det andra. Vill vi lyssna till vad Guds ord talar till oss om? Vill vi höra vad Anden säger? Och är vi beredda att handla enligt hans budskap till oss och ändra på sådant som infiltrerat och förorenat Guds församling? Den frågan kan behöva besvaras kollektivt, men det handlar också om individuella ställningstaganden som, oberoende av det kollektiva, kan leda vidare på vägen i gemenskap med Herren. Låt Guds ord vara grunden och lyssna till vad Anden säger. Det ger förutsättningar för att uppleva den helige Andes verkan.