”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder…” (Efesierbrevet.1:7)
”Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder” (Kolosserbrevet. 1:13-14)
Det krävdes ett offer för våra synder, eftersom synden skiljer oss från Gud. Ingen är undantagen. Bibeln säger: ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud…” Men så följer fortsättningen: ”och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.” (Romarbrevet 3:23-24). Det är det härliga påskbudskapet som öppnade vägen för alla människor till gemenskap med Gud. Gemenskapen med Gud bröts när de första människornas lyssnade till ormens ifrågasättande av vad Gud sagt. ”Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat”, står det i Romarbrevet 5:12. Men så står det i vers 15 att syndafallet inte kan jämföras med nåden, för: ”så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd”. Och så läser vi vers 19: ”Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad. Detta är vad som var bestämt, när han utvalde oss i Kristus ”förrän världens grund var lagd” (Efesierbrevet 1:4). Det är den underbara verkligheten att Gud genom Kristus har försonat oss med sig själv!
Vi läser i Gamla Testamentet om offren för folkets synder. Vi kan läsa vad som står, även om vi inte helt kan förstå allt. Men det skedde. Och det skedde med en djupare innebörd som syftade på det fullkomliga offer som skulle komma att ske genom Jesus. I Hebreerbrevet 10:4 står: ”… för tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder” Men så står det om Jesus, att han har kommit för att göra Guds vilja, vers 9. ”Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu Kristi kropp har offrats en gång för alla” (vers 10). En gång för alla. Det fullbordar allt. Det behövs inga fler offer, det behövs inga fler gärningar. Det handlar i stället om att tro och om att ta emot.
Det behövs en överbevisning om behovet av frälsning. Förr kallade man det ”syndanöd”. Uttrycken kan variera, men det avgörande är innebörden. På den första pingstdagen står det att det ”högg till i hjärtat” på dem som lyssnade till Petrus och man frågade vad man skulle göra. Svaret på den frågan gav Petrus: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna”, Apostlagärningarna 3:37-38. Det handlar inte om att byta åsikt eller om att anta en ny lära; det handlar om att bli friköpt och rättfärdiggjord. Och det kan bara ske genom Jesu fullkomliga offer för våra synder, inte genom egna gärningar. När vi tror blir vi rättfärdiga. Eller – rättare sagt – det har redan skett. Vi är redan friköpta. Vi är redan rättfärdiggjorda. Det skedde genom Jesu död och uppståndelse. Bibeln säger om Jesus att han utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull, Romarbrevet 4:24-25. Det är en oerhörd befrielse i detta. Det finns ingenting som kan fördöma oss när vi sätter vår förtröstan till Jesus. ”Så finns nu ingen fördömelse”, står det i Romarbrevet 8:1. Med tillägget: ”… för dem som är i Kristus Jesus”. Utan Jesus ingen frälsning. Det finns ingen egen och ingen annan väg till frälsning, där man tagit bort det man inte vill tro och ersatt det med något annat.
I Romarbrevet 9:31 frågar Paulus varför man inte nådde fram till rättfärdighet genom lagen, och svaret följer: För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar” (vers 32). ”De snubblade på stötestenen”, står det sedan. Det är Jesus, som för dem som inte tror blir en klippa till fall. Och så står det citerat från profeten Jesaja 8:14: ”Men den som tror på honom ska inte stå där med skam” (vers 33). ”Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet” (1 Johannes brev 5:12). Det är Guds tydliga budskap till oss. Jesus sa: ” Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd” (Johannes ev. 10:10). Han köpte oss fria från förbannelsen. Ingen annan kunde göra det. ”Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe” (Galaterbrevet 3:13).
Den frihet vi har är just i Kristus. Det är inte samma sak som en egen frihet som betyder att man går sin egen väg. Att vara friköpt är att ha kommit ifrån ”världens makter” för att tillhöra Kristus.
Det är viktigt att vi har klart för oss att det inte finns någonting annat än Jesu försoning som frälser. Man kan inte köpa sig rättfärdigheten, inte prestera för att få den. Inga goda gärningar gör oss rättfärdiga. ”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting som silver eller guld ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder”, står det i 1 Petrus brev 1:18. Nej det finns inga alternativa vägar till Gud. Och några tillägg behövs inte heller. Allt är redan färdigt. Och det är genom tron vi får ta emot Guds gåva. Det är av nåd.
Paulus skriver i Filipperbrevet 3:4-6 att han hade kunnat förlita sig på det yttre, om det hade gällt härkomst, kunskap om lagen och oklanderlighet i fråga om den rättfärdighet som vinns i kraft av lagen. Men så skriver han: ”Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron”. (Filipperbrevet 3:7-9). Det är detta som är frälsning. Rättfärdiggjorda genom tro på Kristus. När detta går upp för oss och vi ser att vi är fria, förlåtna och rättfärdiggjorda, är friden total och känslan av skuld borta. Ingen anklagelse har någon verkan. ”Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss” (Romarbrevet 8:33-34). Det här är inte teori. Det är verklighet. Det är det liv Gud har gett oss och som vi får uppleva här och nu. Om vi tvivlar på oss själva och känner oss ofullkomliga, anklagade och fördömda, så låt oss lyfta blicken och se på Jesus som gjorde allt detta möjligt och genom vilken vi är friköpta och rättfärdiggjorda. Det finns ingenting att tillägga. Frälsningen är fullkomlig. Vad vi känner och ser hos oss själva har inte med saken att göra. Det är genom Jesus är vi fullkomligt rättfärdiggjorda. Och det som är fullkomligt kan inte förbättras.
Låt ingen eller ingenting förleda dig att tro att det måste till något mer, att du måste lägga till något utöver det som står i Bibeln för att det kristna livet ska fungera. Det är när man tar till sig sådana saker som tron övergår i gärningar och krav och den kristna bekännelsen blir något tungt och bindande.
”När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus” (Romarbrevet 5:1). Det är något slutgiltigt i detta. Nu har vi frid med Gud. Den växlar inte från tid till annan utan är ett stabilt tillstånd. På den grunden kan vi också vara frimodiga. Vi behöver inte tvivla i fruktan och ovisshet om hur det är med vårt gudsförhållande. Nej vi har övergått från död till liv, från mörker till ljus. Vi är ”medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj” (Efesierbr. 2:19).
Vart leder detta oss? Ja Bibeln säger: ”Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet” (2 Korintierbr. 3:18). Det innebär en ständig tillväxt i det andliga livet, då vi också får uppleva Guds ingripanden och ledning på olika sätt.
Det är mycket som rör sig i den religiösa världen, mycket som kan få oss att undra om det är så här det ska vara. Då är det viktigt att vi har vår grund i Bibeln och inte dras med i allt möjligt som påstås vara vad Gud vill eller vad som gäller just nu. Vi behöver inte, och ska inte, följa ”varje vindkast i läran”. Gud leder oss vidare enligt sin vilja, om vi håller oss till hans Ord och är öppna för hans ledning. Medlemskapet i Guds familj, som vi nyss citerade, är den övergripande och andliga enhet som är gemensam för alla Guds barn oavsett andra gemenskapsformer. Det är viktigt att ha det klart för sig, så att man inte låser sig vid att det är någon särskild form eller plats som är den enda rätta. Vilket inte betyder en öppenhet för världslighet, förändringar och avsteg från tron i olika former. Men: ”Hindra honom inte”, sa Jesus, när Johannes talade om någon som drev ut onda andar i Jesu namn men inte följde dem. Och Jesus fortsatte: ”Den som inte är mot er är för er” (Lukas ev. 9:50).
Friköpta och rättfärdiggjorda står vi tillsammans på den grund som är lagd en gång för alla – försoningen genom Jesus Kristus. Låt oss prisa hans namn.