Den gudomliga ordningen är oförändrad.

Folket sa till Aron: ”Kom och gör oss en gud, som ska gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte” (2 Mosebok 32:1). Frågan var ju i stället vad som hänt med folket som sedan guldkalven tillverkats hävdade att det var den som fört dem ut ur Egypten. Men tvivel och otro öppnar för det absurda. När man inte längre vill tro vad Gud talat utan ersätter hans ord med vad man själv eller andra kommit på kan man hamna var som helst. Då ser man inte heller felen hos sig själv utan kritiken riktas i stället mot dem som inte vill delta i ”dansen kring guldkalven”.

Tvivlet på vad Gud sagt är inte en form av frigörelse som någon kanske tänker utan uppror mot Skaparen och den ordning han fastställt. Det Gud låtit oss få veta är tidlöst. Det ändras inte över tid. Det Gud hade talat till Mose ändrades inte efter ett antal år. Längre fram under ökenvandringen läser vi gång på gång följande och liknande beskrivningar: ”I allt gjorde de som Herren hade befallt Mose” (4 Mosebok 1:54). ”Israels barn gjorde i allt så som Herren hade befallt Mose” (2:32) ”Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn” (5:4). ”De följde Herrens påbud i enlighet med Herrens befallning genom Mose” (9:23). Det här fortsatte också efter Mose. I Josua 11:15 läser vi: ”Som Herren hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua, och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren hade befallt Mose.”

När man vill hävda att de som nedtecknat det som står i Bibeln var påverkade av sin tid, inser man för det första inte att när Gud talar är det höjt över sådana saker. För det andra så är det naturligtvis inte vad som gäller i vår egen tid som är måttstocken för om vi kan tro på Bibeln eller inte? Vi har blivit så vana vid att det onormala nu kallas normalt. Den indoktrinering som skett och sker i stora delar av världen har gjort att många ser det som självklart att som vi tycker här och nu är det normalt att tycka. Men varför skulle gudlöshet och hedendom sätta standarden för hur vi ska tänka? Det är både absurt och ovetenskapligt, fast illa dolt under upplysningens trasiga kappa. ”… de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar…” (Romarbrevet 1:21-22). Det finns ingen anledning att hålla tyst med vad som står i Bibeln. Det är där vi finner sanningen. Res dig upp i frimodighet!