I en värld där man inte tror att det finns en Gud räknar man inte med någon räkenskapens dag. Det är en värld där man skyggar för verkligheten, och där man inte tror att man måste stå till svars för sina handlingar. Där bygger man egna modeller för hur saker och ting ligger till – och hur de kom till. Men det är inte hållbart med egna modeller när det gäller andliga och eviga ting. Det behövs något som bygger på verkligheten. Och då finner man inte svaren i vetenskap och forskning. Hur skulle det gå till? Bortförklaringar och avfärdanden av det man inte förstår är knappast trovärdigt liksom inte heller förklaringar man själv sätter ihop.
I Bibeln finner vi sanningen. Vi läser i Hebreerbrevet 4:13 att ”Inget skapat är dolt för honom (Gud), utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars”. Det går inte att gömma sig för Gud. Bibeln säger att ”Gud blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud” (Psaltaren 53:3). Ja det är förstånd att tro på Gud. I Kolosserbrevet 2:3 står det om Kristus som Guds hemlighet och att ”i honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda”.
Vi kan inte ändra verkligheten. Vår uppgift är att förkunna Sanningen. Där ingår både budskapet om räddning och dom. Låt oss förkunna budskapet i dess helhet!
I 1 Mosebok 6:5 läser vi att ”Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.” Det var innan floden kom, floden som var en konsekvens av hur människorna levde. På samma sätt är det nu. Med den skillnaden att den nuvarande jorden inte ska gå under genom vatten utan genom eld, som det står i 2 Petrusbrevet 3:7: ”Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under”.
Profeten Jesaja skriver i kap. 28 vers 22: ”… jag har hört från Herren Gud Sebaot om förödelse och beslutad straffdom över hela jorden.” Det kommer en slutuppgörelse med ondskan. Vi brukar kalla den domens dag. Evangelium innebär inte att man undanhåller den sanningen. Vi ska också komma ihåg att det inte är att skrämmas när vi förkunnar vad som står i Bibeln om konsekvensen av synden.
Men en del synder får redan i förväg sin dom. I 1 Timoteusbrevet 5:24 står det: ”Vissa människors synder är uppenbara och får sin dom i förväg, andras synder kommer fram först senare”. I Gamla Testamentet läser vi om hur Gud genom profeterna gång på gång varnade folket för vad som skulle hända om man inte gjorde upp med synden, avskaffade avguderiet, osv. Ibland hörsammade man varningarna och straffdomarna kunde avvärjas, andra gånger lyssnade man inte till profeternas varningar och då kom domen. Guds tålamod är stort. ”Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och stor i nåd” (Psaltaren 103:8). Han vill inte att någon enda ska gå förlorad, står det i Matteus evangelium 18:14. Dock finns en gräns. Och Gud varnar också i dag genom sina tjänare för följderna av synden.
Vi ska vara försiktiga med bedömningar av vad som sker i världen, men vi bör också förstå att en del av det som händer i dag inte är tillfälligheter. Gud använder olika medel för att hans vilja ska ske. Därför ska vi inte vara förvånade över utvecklingen.
Guds ord går i fullbordan. Det står fast. Det gäller däremot inte specifika tolkningar, önsketänkanden eller spekulationer. De ger i stället mer oro än uppvaknande. I tron på Bibeln skapas den sunda vaksamhet, trygghet och förväntan som är fri från oro och fruktan.
Redan i 2 Mosebok 20:6, där vi läser om de tio budorden och om konsekvensen av att inte följa dem, talar Gud om nåden: ”… men visar nåd mot tusentals när man älskar mig och håller mina bud.” Evangelium är budskapet om nåd förutbestämt redan innan världens grund var lagd. Men det betyder inte att vi skulle undvika att tala om domen. Som också är beslutad.
När vi ser utvecklingen bort från Guds bud är det inte svårt att förstå att det blir någon form av påföljd. När tron på vad Gud sagt ersätts av vad man själv tycker, eller rättare sagt vad propagandan fått många att tro, visar sig okunnigheten och bristen på omdöme. Allt blir tvärtom i den världen. Det som är fel blir rätt, det som är osunt blir sunt, osv. Det är naivt att tro att man hör till ”de upplysta” bara för att man låtit sig ”väckas” av propagandan för det senaste och inte våga ifrågasätta det som påstås.
I stora delar av världen verkar man vara (som) besatta av att driva igenom det man menar är friheten och rätten att leva som man vill, dvs släppa lös allt som bokstäverna hbtq och ett utökat antal bokstäver står för. I Judas brev kan vi läsa om domen över Sodom och Gomorra och städerna däromkring som kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär: ”De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld”, läser vi (vers 7). Vi ska dock komma ihåg att när vi talar om synd och konsekvensen av den har det ingenting att göra med hårdhet, kärlekslöshet eller diskriminering. Gud är god. Han älskar människorna. Men Bibeln varnar för synden. Det handlar om Guds bud och hans ord och om hur vi förhåller oss till dessa. I Nehemja 9, när folket bekände sin synd inför Gud, sa man: ”Men du är en Gud som förlåter, nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd” (vers 9). Det är i omvändelsen vi får ta emot nåden och förlåtelsen. I 1 Johannesbrevet 1:9 står det:”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”
Guds kärlek till människorna innebär inte frihet att uppsåtligt bryta hans bud. När man ändå gör det når man till sist en gräns. Den kommer en gång slutgiltigt, men det kan också sättas gränser dessförinnan. Också det sker som en konsekvens av synden men kanske också för att avbryta utvecklingen när förförelsen och ondskan gått för långt. Gud använder, precis som tidigare, olika medel för att verkställa detta och låta sin vilja ske. Hans är makten. ”Allt vad Herren vill, det gör han i himlen och på jorden”, står det i Psaltaren 135:6. Vi vet också vad som står om de världsliga härskarna: ”Kungens tankar är som vattenflöden i Herrens hand, han leder dem vart han vill” (Ordspråksboken 21:1). Utvecklingen är under Guds kontroll.
Låt oss be som Jesus lärde oss: ”Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen” (Matteus evangelium 6:9-10). Det är den bästa bön vi kan be, inte minst nu. För det är Guds rikes framgång och människors frälsning det handlar om. I Romarbrevet 8:26-27 står det också om bön: ”Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.”
Förnekelse och otro leder ingenstans utom till meningslöshet och hopplöshet. Det gäller oavsett om de är klädda i vetenskapliga former eller inte. Det är i Kristus vi upplever klarheten och ljuset. ”Herrens bud är klart, det ger ljus åt ögonen”, står det i Psaltaren 19:9. Det är Bibeln som visar oss vägen till livet. Där läser vi om Jesus, Guds enfödde Son, som kom till jorden för att försona oss med Gud. Han sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Johannes ev. 14:6). Och i Johannes ev. 5:24 läser vi de underbara orden av Jesus: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.” Det är befrielsens, glädjens och hoppets budskap. För Gud vill inte att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig, står det i 2 Petrus brev 3:9. ”När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen?” (Romarbrevet 5:9). Då upplever vi vad som står i Psaltaren 103:10: ”Han behandlar oss inte efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar”. Det är Guds löften till oss om räddning. Genom tron på Jesus är vi befriade, synderna utplånade och domen borttagen. Det är Bibelns budskap till dig och till oss alla.