Vad är viktigast? Vad är riktmärket och vad är målsättningen? Är det vad som står i Bibeln eller är det vad ett sekulärt samhälle står för? Vilka är ambitionerna och önskningarna? Är det att bli mer anpassad till världen/samhället eller att Kristus ska formas i oss, Galaterbrevet 4:19? I Romarbrevet 12:2 står det: ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt erförvandlasgenom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.”

Vi bör förstå vår kallelse och vad den innebär i praktiken. Därför finns finns det skäl att fråga om vi ser på vad som händer ur ett gudomligt eller mänskligt perspektiv? Med den intensiva påverkan vi ständigt utsätts för – både dolt och öppet – är det lätt att perspektivet förskjuts, så att man sakta men säkert ändrar uppfattning om vad som är viktigt och om vad som är riktigt. Det finns dock ingen anledning att backa från vad Bibeln undervisar om. Bibeln är ju Guds ord. Det är förmedlat genom människor men ingivet av Gud. Varför skulle vi avvika från detta ord för att bli accepterade och respekterade av en värld utan tro på Gud?

Eller är det viktigare att att vinna anseende i världen än att stå i ett rätt förhållande till Gud? Det finns en föreställning om att vad ett sekulärt samhälle står för grundar sig på fakta, medan tron på Gud saknar grund. Därför kan det ibland låta som om man som kristen vill hålla tyst med att man tror på Bibeln och i stället visa att man håller med om allt möjligt som bestämts ska vara normgivande trots att det står i uppenbar motsats till kristen tro. Men tror vi på en allsmäktig Gud som skapat allt finns det ingen anledning att backa. Hur kan det vara mer attraktivt att vilja stå med världen än med Gud? ”Ingen kan tjäna två herrar”, sa Jesus (Matteus ev. 6:24; Lukas ev. 16:13). I Jakobs brev 4:4 läser vi: ”vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud.”

Låt oss se till att ha rätt perspektiv. Och: ”Kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön” (Hebreerbrevet 10:35).