Det var inte för att folket intog någon särställning som Gud utvalde dem. I 5 Mosebok 7:7-8 står det: ”Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. Utan det var därför att Herren älskade er och höll den ed som han hade gett era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand.” Orsaken till att folket blev utvalda var Guds kärlek och hans löfte.

När Israels folk skulle komma till det land som Gud hade lovat Abraham var det avgörande att man inte skulle ta de folkens seder och deras avgudadyrkan till sig. Dessa folk hade genom sitt liv i avguderi med allt vad det innebar av upproriskhet mot Gud nått gränsen för vad Gud tillät. Vad som sedan skedde berodde inte på initiativ tagna av människor. Det var Guds ingripande. Gud sa: ”När Herren, din Gud, driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: ‘För min rättfärdighets skull har Herren låtit mig komma in i detta land för att ta det i besittning.’ Ty det är ogudaktigheten hos dessa folk som gör att Herren driver bort dem för dig”, står det i 5 Mosebok 9:4. Det var något som Gud uppenbarat för Abraham mer än 400 år innan det skedde, se 1 Mosebok 15:16.

Det var viktigt att man höll sig till Herren. Det var han som hade utvalt dem och det var hans vilja man skulle följa. ”Allt som jag befaller er ska ni vara noga med att följa. Du ska inte lägga något till det och inte ta något därifrån” (5 Mosebok 12:32). Vi kan läsa om vad som vid olika tillfällen hände när man bröt mot vad Gud hade sagt. Men vi läser också om hur Gud förbarmade sig över folket när man ångrade sig och vände om.

Det är lätt att se likheten med hur det är nu. För Guds plan för och Guds väg med sitt folk handlar också nu om en annan ställning i förhållande till den omgivande världen. Men vem vill inse det? Det känns nog mer förnuftigt att tänka i termer som att påverka, förändra och skaffa inflytande. En sorts integrationsplan i stället för frälsningsplan. Skillnaden är dock enorm mellan dessa begrepp. När Guds folk skulle inta det utlovade landet gällde det att inte göra någon överenskommelse med de folk som då levde där. Tvärtom skulle man bryta ned de altaren man hade där och ta bort avgudabilderna och över huvud taget inte inleda några former av förbindelser med dessa folk. Det skulle inte finnas något av samförstånd mellan Guds folk och de andra folken.

Vi kan också se att Guds bud inte ändrades under tidens gång. Det blev inte nya bud allteftersom tiden gick. Ingenting ändrades heller när en ny ledare utsågs. ”Som ni har lytt Mose ska ni också lyda Josua. Samma gudomliga instruktioner gällde oförändrade hela tiden. Det var inte regler som Mose eller någon annan infört, det var Guds ord förmedlade genom Mose. I 5 Mosebok 34:9 står det: ”Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, eftersom Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.” Det var villkor kopplade till Guds löfte till Josua. Vi läser i Josua 1:5 att ingen skulle kunna stå emot honom. ”Så som jag var med Mose, så ska jag också vara med dig… Var bara stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har gett dig. Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster, så ska du ha framgång vart du än går. Låt inte denna lagbok var skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då ska du lyckas på din väg och så ska du ha framgång” (Josua 1:5-8). Ingenting skulle ändras av det ord Gud talat. Det var villkoret för att det skulle bli framgång.

Samma sak gäller nu. Paulus uttryckte i kraftfulla ordalag hur viktigt det var att inte låta något ”annat evangelium” få fäste och att man inte skulle lyssna till förkunnelse som avvek från vad man hade hört förkunnas. Inte ens om det var en ängel från himlen som framförde det. Så här står det: ”Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse” (Galaterbrevet 1:8).

När vår tro grundar sig på vad som står i Bibeln behöver vi inte bli tveksamma om vad som är rätt och fel. Då rubbas vi inte av påståenden som antingen bortförklarar vad som står skrivet eller lägger till något annat. Nu som på Gamla Testamentets tid gäller det vi nyss citerade: ”Allt som jag befaller er ska ni vara noga med att följa. Du ska inte lägga något till det och inte ta något därifrån” (5 Mosebok 12:32).

Ett utvalt släkte.

Också nu i Nya Testamentets tid läser vi att utväljelsen inte har med någon insats från vår sida att göra: ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig” (Efesierbrevet 2:8-9)

I Efesierbrevet 1:4 läser vi också att det var ”före världens skapelse” som Gud utvalde oss i Kristus, Vad utvalde han oss till? ”… till att vara heliga och fläckfria inför honom”, står det i samma vers. Det var Guds val. Och det var Guds kärlek som var grunden.

När människor väljer sker det på grunder som förmågor, utrustning, begåvning, status, osv.

När Gud väljer råder helt andra kriterier. Det står att ”det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till,för att ingen människa ska berömma sig inför Gud” (1 Korintierbrevet 1:27-29). Tre anledningar till Guds val nämns: för att förödmjuka de visa, för att förödmjuka det starka samt för att tillintetgöra det som fanns till. Alltsammans sådant där vi människor skulle ha gjort precis tvärtom, dvs. valt det kloka, starka och kända.

Det är någonting som är fel när man har behov av att justera ställningstaganden och värderingar efter vad som rör sig i samtiden. Har man upplevt vad befrielsen, friden, tryggheten och glädjen genom tron på Jesus Kristus innebär, finns det ingenting som kan vara mer lockande på annat håll. Vad skulle en värld med sina substitut kunna erbjuda i jämförelse med verkligheten i Kristus?

Och ändå ser det ut som om det är så viktigt att inte komma vid sidan av eller efter det man kommit fram till i ett sekulärt samhälle. Det är precis tvärt emot vad Bibeln säger om Guds folk:

”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. (1 Petrus brev 2:9-10). Det är vad som skett när vi kommit till tro på Jesus. Också här och nu – precis som i Gamla Testamentet – har Gud utvalt sitt folk. Det innebär skillnad. En förändring har ägt rum, eller rättare sagt: en förvandling. För det är inte en ytbehandling där man lagt på nya värderingar och ändrade regler. Nej, allt har blivit nytt, vilket naturligtvis påverkar hela människan inklusive värderingar och beteenden. När det sker ett gudomligt vidrörande förändras allt. Det blir inte en lista på saker som ska presteras; det blir ett nytt liv, där det gamla byts mot det nya. Det blir som Paulus uttrycker det i 2 Korintierbrevet 5:17: ”Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit”. Och som han skriver i Filipperbrevet 3:7-8: ”Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus”. Är det så vi också upplever det? Ju mer vi får uppleva av gudsgemenskapen och livet i Kristus, desto starkare kommer vi att känna att det är så. Det gäller våra personliga liv och det gäller i arbetet för Gud. Det kommer att påverka vårt arbete för Herren. Att nå ut med evangelium blir då inte en fråga om effektivitet och skicklighet. Det blir inte heller behov av att ta till sig någon sorts marknadsföringsteknik eller andra tekniker hämtade från sammanhang där man lärt sig hur man inspirerar och påverkar folk. Evangelium är inte en produkt eller en idé som förmedlas på det sättet. Det är Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Och tro skapar man inte med aldrig så sofistikerade metoder. Anhängare och medlemmar kanske kan vinnas, men det är något helt annat.

Vi är kallade från mörker till ljus och uppgiften är att förkunna evangelium i den helige Andes kraft. Det resulterar inte i en lista av perfekta åsikter. Man kan ha alla de rätta värderingarna men ändå stå utanför gemenskapen med Gud. Guds kraft till frälsning skapar liv – inte lära.

Utan tro på Gud är sinnet förmörkat. Paulus uppmanar i Efesierbrevet 4:17-19: ”… lev inte längre så som hedningarna lever. Deras tankar är tomma, deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan. Avtrubbade kastar de sig ut i orgier och ägnar sig åt all slags orenhet och får aldrig nog.” Inte så olikt som det på många håll är i dag. Dekadensen råder, även om man bytt namn på den. Dårskap blir upplysning, slaveri blir frihet, förnedring blir berömmelse, tomheten görs betydelsefull, lögnen blir sanning, osv. Aposteln Petrus skriver: ”De talar stora och tomma ord och lockar med lössläppthet och köttsliga begär till sig människor som nyss har kommit undan dem som lever i villfarelse. De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, för det man besegras av är man slav under.” (2 Petrus brev 2:18-19). Genom Jesus förändras allt. Vi befrias från det mörker som hindrade oss att se ”ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild”, som det står i 2 Korintierbrevet 4:4. Vi upplever Guds nåd och hans kärlek. Vi kommer in i det som Gud kallat och utvalt oss till.