Vem ska säga som det är?

När Gud kallade Jeremia sa han: ”… gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig” (Jeremia 1:7). Till Hesekiel sa Gud att han var satt till väktare för Israels hus. ”När du hör ett ord från min mun ska du varna dem från mig.” Det står vidare om hur viktigt det var att varna den ogudaktige och hur allvarligt det var att inte göra det, Hesekiel 3:17-19.

Nu är vi satta här för att förmedla Guds budskap till världen. Det är budskapet om Jesus, om evigt liv och frälsning från evig död genom tron på hans namn. Det är också budskapet om varning för syndens konsekvens. Vi vet att Bibeln talar om två olika slutdestinationer. Vilka är det som ska förmedla Guds budskap till människorna om inte Guds folk? Vilka är det som ska tala om vad som är rätt och vad som är fel, om inte kyrkan/församlingen?

Det är inte ett uttryck för Guds kärlek att undanhålla folk sanningen. Det är heller inte ett uttryck för förståelse och tolerans att förneka vad Bibeln säger. Men genom den ständiga propagandan för livsstil, beteenden och handlingar som är motsatsen till kristen tro avtrubbas både känsla och förståelse för vad som är rätt och fel. Det är därför nödvändigt att, som det står i 1 Timoteusbrevet 4:6, hämta näring ur trons och den goda lärans ord så att vår tro stärks och vi blir stabila kristna som inte låter oss manipuleras av vad som rör sig i tiden utan kan stå upp för och säga vad som är sant.

Folk och länder har störtats i fördärv genom ogudaktigheten. Andra har lyssnat till profeternas varningar, vänt om och skonats.

Jesus sa: ”Förförelserna måste komma, men ve den genom vilken de kommer! Det hade varit bättre för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet än att han förleder en av dessa små” (Lukas ev. 17:1-2). Det visar den fruktansvärda ondska som ligger i att indoktrinera de unga med falska och vilseledande påståenden. Propagandan för allt som förkortningen HBTQ (m.fl. bokstäver…) står för och som i dag pågår i stora delar av världen är en av de saker som drar förbannelse över länder och folk. Precis som skedde med Sodom där ”Sodoms män, både unga och gamla, allt folket utan undantag” (1 Mosebok 19:4) omringade Lots hus när änglarna på Guds uppdrag kommit till staden för att förgöra den. Alla utan undantag, står det. Förvillelsen hade nått alla.

Vi vet inte vart utvecklingen leder just nu, men en sak vet vi: att om man vänder sig till Gud och bekänner sin synd så är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder. Så står det i 1 Johannes brev 1:9. Och i 2 Petrus brev 3:9 läser vi: ”Herren… har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.” Räddningen för enskilda såväl som för nationer är att vända om. Men om inte Guds folk själva är klara över vad som gäller, vem ska då säga som det är? Hur ska folket då få veta vägen till räddning?