När de första människorna trotsade Guds bud och förvisades från lustgården hade gemenskapen med Gud brutits. Det var vad vi kallar syndafallet. I Romarbrevet 5:12-13 står det: ”Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat”. Därför var vi alla utan Gud och utan hopp.

Guds plan var dock att återupprätta förbindelsen med människan. Det står i Efesierbrevet 1:4 att: ”Han har utvalt oss i honom (Kristus) före världens skapelse…”

Tidigare i samma bibelbok står det: ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud”, men så följer de frigörande orden: ”och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus” (Romarbrevet 3:23-24). Vi läser också i Kolosserbrevet 2:13-14 om ett förr och ett nu: ”Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset”. Det innebär att skulden är borttagen.

Förr talade man om något som kallades syndanöd. Det innebar att man blev väckt över sin situation, att man skulle gå förlorad utan Gud och behövde vända sig till honom för att ta emot förlåtelse genom Jesus. Det ligger väckelse i att bli medveten om synden. Och det ligger befrielse i att uppleva nåden och förlåtelsen. Vi stannar inte vid medvetandet om att vi är syndare, utan vi tar emot frälsningen och blir fria.

Kung David hade väckts upp över sin synd. Han sa:”jag känner mina överträdelseroch min synd är alltid inför mig” (Psaltaren 51:5). Men tyngden av skuld förde honom till Gud. I Psaltaren 32:5 säger han att han vill bekänna sina brott för Herren och, fortsätter han, ”då förlät du mig min syndaskuld”.

Det är viktigt att vi förstår att synden är sonad, att det Jesus gjort för oss redan har öppnat vägen till Gud. Att det inte handlar om att själv försöka sona sin synd genom egna gärningar utan att priset redan är betalt och att vi får ta emot Guds gåva av nåd. Vi läser om rövaren på korset bredvid Jesus. Hans hopp var släckt för tiden och han väntade sig inte heller någon nåd för evigheten. Allt var förbi. Men så säger han: ”Jesus, tänk på mig när du kommer i ditt rike” (Lukas 23:42). Och Jesus svarar med de förlösande orden: ”I dag ska du vara med mig i paradiset” (vers 43). I mötet med Jesus skedde en ögonblicklig förvandling.

I Hebreerbrevet 9:22 läser vi att ”utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse”. Gud gav Mose detaljerade föreskrifter om de olika offer som skulle bäras fram. Det var förebilder till Jesu fullkomliga offer en gång för alla. För: ”tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder”, står det i Hebreerbrevet 10:4. Och om Jesus läser vi: ”Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden” (Hebreerbrevet 9:25-26). Översteprästen gick in i det allra heligaste en gång om året, men Jesus ”gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull” (Hebreerbrevet 9:24). De jordiska förebilderna hade nu bytts mot den andliga verklighet som Gud beslutat från början

Det behövs något av en uppenbarelse av syndens fruktansvärda innebörd för att vi ska uppleva djupen och storheten i nåden. Men det är underbart att läsa vad som står i Romarbrevet 5:20: ”där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer”.

Vad betyder allt detta för dig? I en värld där man försöker ta bort tron på Gud råder hopplösheten och meningslösheten. Människan har alltid haft sina egna föreställningar om hur saker och ting ligger till. Det har varit vidskepelse och avguderi i olika former för att sedan ersättas av vad man menar är upplysning och kunskap. Men det ena är som det andra, bara olika former för samma hopplöshet och otro. Med hänvisning till avguderi står det i Apostlagärningarna 17:31-32: ”Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda”. Du får öppna ditt hjärta och tro och uppleva att Du är fri genom tron på Kristus! ”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus”, står det i Romarbrevet 8:1. Det här är inga teorier, det här är verkligheten. Du är fri därför att Jesus har friköpt dig. Det är slut med egenarbetet att försöka bli rättfärdig. Slut med skuld, slut med att ligga under för anklagande tankar. När det här går upp för dig upplever du en lyftning i hela ditt inre. Du känner hur de begränsningar som tryckt dig försvinner. Du kommer in den frihet som Bibeln talar om. Det är frihet av ett slag som världen inte känner. Det är den frihet som Jesus kom för ge. I Lukas ev. 4:18 säger Jesus, och han citerar från profeten Jesaja: ”… Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet”. Det finns mycket som kan ge känslan av att fångenskap och förtryck. Men genom tron på Jesus lyfts bördorna av och du blir fullkomligt fri.

I Jesaja 1:18 läser vi: ”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.” Och kung Hiskia utbrister i sin lovsång till Gud: ”du har kastat alla mina synder bakom din rygg” (Hiskia 38:17).

I 2 Korintierbrevet 5:19 står det: ”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser.” Jesus bar våra synder. Vi kan inte förstå den fulla innebörden i att Jesus gav sitt liv för oss, men genom tron får vi uppleva vad som skett. Det är det största vi kan vara med om. Ingen fördömelse, ingen dom. ”Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt…”, står det i Romarbrevet 8:34. Också i Johannes ev. 5:24 står det att vi inte blir dömda: ”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet”.

Det är Guds kärlek, vishet och nåd som ligger till grund för hela frälsningsplanen. Guds plan sträcker sig sedan före tiden. I Efesierbrevet 1:7-10 står det: ”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.” Det var Guds beslut. Och det skedde för att du och jag skulle bli frälsta och få evigt liv. Det är inte lagt på kunskapsnivå. Det handlar om tro.

Förnuftet ifrågasätter och har invändningar. Hur ska man kunna veta att det är så här, tänker man. Men förnuftet räcker inte till för att se detta, just därför att det handlar om tro. Och tron är dårskap för världen. Vi läser i 1 Korintierbrevet 1:20-21: ”Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror.” Världens visdom bygger bara på slutsatser och hypoteser man själv satt samman. Men när det gäller tron handlar det om en annan nivå, en annan värld med helt andra förutsättningar som ligger utanför vad man kan komma fram till genom att gå runt i egna cirklar. Därför behövs öppnade ögon så att man ser verkligheten.

Låt oss be som i den gamla psalmen av Lina Sandell: ”Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre mig giv”. Det är mycket som vill fånga vår uppmärksamhet. Men ingenting kan vara viktigare än att få öppnade ögon för vad Jesus gjort för oss. När vi tar del av Guds Ord verkar den helige Ande. Vi får tro och kan ta emot Guds gåva av nåd.

Det är Kristus som är centrum. ”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, för i honom skapades allt i himlen och på jorden: synligt och osynligt, tronfurstar och herradömen, härskare och makter – allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allt, och allt hålls samman genom honom. (Kolosserbrevet 1:15-17). Och det var han – Jesus – som gick in i själva himlen med sitt eget blod och köpte oss fria från synden. Det är det största som hänt.

Till sist är det bara en sak som gäller, och det är om vi tagit emot syndernas förlåtelse och blivit nya skapelser i Kristus. I jämförelse med det har allt annat liten betydelse. Det vi kan uppnå av framgång, berömmelse, vinst, eller vad det nu är vi uppskattar mest, har inte mycket värde om vi inte upplevt syndernas förlåtelse.

Den viktigaste frågan är: Har du tagit emot frälsning genom Jesus? Har du upplevt blodets renande kraft? Har du blivit född på nytt? Om inte så ska du veta att det är möjligt här och nu. För ”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Johannes ev. 3:16). Ta emot Guds gåva, ta emot syndernas förlåtelse och upplev den befriande kraften i Jesu försoning. För: ”var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst” (Romarbrevet 10:13).