”Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer.” Så läser vi att de fyra varelserna säger dag och natt utan uppehåll (Uppenbarelseboken 4:8). I vers 10 står det att de tjugofyra äldste då faller ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet och säger: ”Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot lov och ära och makt, för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat” (vers 11).

Gud är helig. I Psaltaren 77:14 står det: ”Gud, i helighet går din väg.”

I 1 Timoteusbrevet 6:16 står det: ”… han som allena har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen människa har sett eller kan se. Honom vare ära och evigt välde! Amen.” Det är omöjligt att närma sig Gud på något annat sätt än genom Jesus. Men ”… i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp” (Hebreerbrevet 10:19-20). Det betyder att genom Jesus har vägen öppnats till gemenskap med Gud.

I Jesaja 57:15 läser vi om Guds helighet och om vad den innebär: ”För så säger den höge och upphöjde, han som tronar för evigt och heter ‘den Helige’: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.” Tänk att Gud bor i oss. Det är oerhört! Det står ju också i Apostlagärningarna 17:24 att ”Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand.”

Gud är evig, hans Ord är evigt. De ord han talat är oföränderliga genom alla tider. Därför kan man inte avfärda eller bortförklara vad som står skrivet i Bibeln.

Det finns många föreställningar om hur man ska vara för att uppfylla vissa normer. Men vi blir inte heliga genom regler vi själva sätter upp. Den helighet Bibeln beskriver är inte något vi själva kan åstadkomma. Det är Guds verk i oss som gör oss heliga. I 3 Mosebok 20:7-8 står det: ”Ni ska helga er och vara heliga, för jag är Herren er Gud. Ni ska hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren som helgar er.” Det är ett tydligt budskap om att vi ska hålla Guds bud. Men också att det är Gud som helgar oss. Det är skillnad på egenrättfärdighet och lydnad. Det är inte våra egna gärningar som gör oss heliga. Men ”Lydnad är bättre än offer”, står det i 1 Samuelsboken 15:22. Det var vad profeten Samuel sa till kung Saul, när denne hade förkastat Herrens ord och Herren därför hade förkastat honom som kung.

Det finns en rädsla för talet om helighet. Det är förmodligen en tanke om att det skulle inkräkta på rätten att själv bestämma hur man vill leva. Men den helighet som Bibeln beskriver är inte något som har med laggärningar att göra. Den är något som inte är ett eget arbete utan Guds. Men det Gud utför i oss visar sig i förändring.

Uttrycksformerna för helighet är inte kopplade till vad som gällt i vissa tider eller epoker. De har inte riktmärken och förebilder hos rörelser eller personer. De har heller inte sin grund i särskilda traditioner. Däremot har de sin grund i vad som står i Bibeln. Och det är något som gör skillnad i livsföringen – såväl i vardagsliv som gudstjänstliv. Det är Bibeln som är rättesnöret, inte vad man påstår i ett gudlöst samhälle. Därför blir det egendomligt när man såväl i gudstjänst som privat har former och beteenden kopierade från profana sammanhang.

Det finns ingen anledning att raljera över hur man i olika tider och på olika sätt velat markera skillnaden mellan Guds folk och ”världen”. Det är lätt att i något slags övernitiskt frihetstänkande se sig höjd över allt som skulle kunna inkräkta på självbestämmandet som varande yttre former utan värde och att den frihet vi äger genom Jesus skulle göra att det inte längre behövs några bud att hålla sig till. Och visst kan yttre former vara värdelösa och dessutom lägga bördor på folk, vare sig formerna är gamla eller nya. Så är det dock inte med det som står i Bibeln. Man ska inte blanda ihop frihetsbegreppen och tro att friheten i Kristus är detsamma som friheten att göra som man vill. Och, igen, man bör inte vara för tvärsäker i sina omdömen om vilka ställningstaganden folk gjort och gör, utan tänka efter om det ändå hos många har funnits och finns en genuin önskan att leva sitt liv för Gud och att man därför ville och vill undvika att anpassa sitt liv till vad som gäller i ett sekulärt samhälle.

Argumenten mot att i praktiken låta Bibeln vara vägledande är ganska tunna, eller rättare sagt helt värdelösa. Människors åsikter skiftar från tid till annan. Men vad Gud låtit bli nedtecknat i Bibeln ändras inte. Kanske vi inte alltid förstår varför det eller det står där. Men det är inte det det handlar om. Frågan är om vi tror vad som står skrivet, och om vi vill vara Ordets görare och inte endast dess hörare, som vi uppmanas vara enligt Jakobs brev 1:22. Vi ska också komma ihåg att vad Gud talat till oss om genom sitt ord – Bibeln – är för vårt bästa.

Guds folk avföll gång på gång från vad Herren sagt under vandringen i öknen och gjorde uppror på olika sätt. Men det står också att när Mose förmedlade vad Gud talat till honom om lyssnade man. Gång på gång återkommer uttrycket ”Herren talade till Mose. Han sade”. Och man handlade också därefter. ”Så som Herren hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn”, och liknande uttryck förekommer flera gånger.

Man kan i 3 Mosebok läsa mycket om Guds helighet och om hur folket skulle förhålla sig till vad Gud befallt Det var stränga regler för hur man skulle leva och allvarliga följder om man bröt mot dessa. Detta var under lagens tid och nu lever vi i uppfyllelsen av den förebildliga gudstjänstordningen man hade då. Men vi ska komma ihåg att Gud är densamme alltid och för evigt. Hans helighet har inte förändrats. Skillnaden är att allt nu är fullbordat genom Jesu eviga offer. Allt är uppfyllt. Vi har försonats med Gud genom Kristi blod. I Efesierbrevet 2:13 står det: ”Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod”. Det är genom Jesus vi har tillträde till Fadern, står det i vers 18. Men har man mött Gud får livet en annan mening, ett annat innehåll och en annan målsättning. Därför blir det självklart att inte heller nu anpassa sig till omgivningens värderingar.

Folket var utvalda av Gud. De skulle inte ta till sig de andra folkens sedvänjor och leva så. I 3 Mosebok 20:26 säger Herren: ”Ni ska vara heliga inför mig, för jag, Herren, är helig. Och jag har avskilt er från andra folk för att ni ska tillhöra mig.”

Om det var viktigt hur man förhöll sig till Herrens Ord i Gamla Testamentet, så är det inte mindre viktigt nu. I Hebreerbrevet 12:25 läser vi: ”Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen?” Guds avsikt med sitt folk var att de skulle vara avskilda från andra folk. Samma budskap möter oss i Nya Testamentet. ”I 1 Petrus brev 2:9 står det: ”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar.”

I 1 Petrus brev 1:16 står med hänvisning till Gamla Testamentet: ”Ni ska vara heliga, för jag är helig.” Den förkunnelsen går inte ihop med den mänskliga naturen. Och som vi sagt tidigare blir vi inte heliga i egen kraft. Men genom Jesus blir vi inte bara frälsta utan också helgade. Jesus sa: ”Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen” (Johannes ev. 17:19). Och i Hebreerbrevet 2:11 läser vi: ”Jesus som helgar och de som helgas har alla en och samme Far”. Det betyder inte att vi är utan ansvar för hur vi lever. Varför skulle det annars finnas så många förmaningar och så mycket undervisning för oss i Nya Testamentet? I 2 Timoteusbrevet 3 läser vi: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.”

Det finns ingen samhörighet mellan Guds rike och världens i andlig mening. Bibeln säger: ”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er, och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige” (2 Kor. 6:14-18). Här beskrivs skillnaden mellan dem som är Guds folk och dem som inte är det. När vi upplever gudsnärvaron förlorar ”världen” sin attraktion. Det är Gud som av nåd verkar denna förändring i oss. Vi helgas och det är nödvändigt, för: ”utan helgelse kommer ingen att se Herren” (Hebreerbrevet 12:14).