”Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt” (2 Mosebok 13:21).
Det var en svår tid för Israels folk i Egypten. Man levde under förtryck och möjligheterna att få till en förändring var lika med noll. När man vid ett tillfälle klagade över förhållandena resulterade det i ännu tyngre arbete. Men så kom Mose som var utvald av Gud att föra folket ut från fångenskapen.
Från att allt från början såg helt omöjligt ut vet vi att Gud slutligen ledde allt till en fullständig seger och befrielse. Detta därför att det var Guds vilja som skedde. Själva hade man ingen del i det här. Under den fortsatta vandringen i öknen både tvivlade man och klagade. Men Guds ledning stod över allt detta.
När Gud leder blir det inte alltid som vi förväntar oss eller ens hur vi kan tänka. Guds möjligheter är obegränsade. Därför kan vi vila vid tanken att även det som ser omöjligt ut kan förändras.
När Gud leder övervinns hindren. Det har inte med våra ansträngningar att göra. Vår del i Guds ledning är att tro och handla enligt Guds ord. När vi blandar in våra tankar och planer grumlas vår syn på den gudomliga planen och vi ser inte klart.
Men det är inte alltid vi ser planen ändå. Hela vägen är inte uppenbarad. Vi ser, eller rättare sagt upplever, planen steg för steg. Eftersom det är Gud som stakat ut vägen blir det en vandring i trygg förvissning om att vi kommer rätt.
I Jeremia 31, där Herren talar om Israels kommande frälsning, står det i vers 9: ”jag ska leda dem där de går bedjande fram”. Det är en kontinuerlig ledning i gemenskapen med Gud. Det är inte ett ständigt frågande efter vägen, utan vi upplever hans ledning steg för steg hela tiden. Det gäller både i större och mindre frågor. Vi läser också: ”… det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske” (Filipperbrevet 2:13). Gud inger de rätta tankarna och initiativen så att våra planer och önskningar blir enligt hans vilja. Vi behöver inte frukta eller undra över nästa steg, eller om det inte ska tas några steg. Som för Israels barn i öknen leds vi vidare genom Guds makt och hans vilja.
När vi låter de egna initiativen styra riktningen utan att lyssna till vad Herren vill, kan vi säkert nå vissa mål och lyckas, men då blir målen på en mänsklig nivå. Om vi lyssnar till vad Gud vill och låter hans vilja leda når vi mål som ligger på en gudomlig nivå. Då är inte status, framgång eller något annat drivkraften utan en önskan att vara i Guds vilja.
Att Gud leder och styr allt ser vi på flera olika sätt. I Det står i Jesaja 40:26: ”Lyft blicken mot höjden och se: Vem har skapat allt detta? Det är han som för fram härskaran däruppe i räknade skaror. Med sin stora makt och sin väldiga kraft nämner han dem alla vid namn – ingen enda uteblir.” I Ordspråksboken 21:1 står det: ”Kungens tankar är som vattenflöden i Herrens hand, han leder dem vart han vill”. I Jeremia 27:6 kan vi läsa att Gud kallar den babyloniske kungen Nebukadnessar för sin tjänare. Varför? Därför att han fick vara med och utföra Guds vilja. Det var naturligtvis inte för att denne kung var gudfruktig utan för att Gud valde honom för att han skulle verkställa vad Gud beslutat. Och hur var det med Farao? I 2 Mosebok 9:16 står det att Gud genom Mose sa till Farao: ”… därför lät jag dig uppstå för att visa dig min makt och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden”.
Det är Gud som styr vad som ska ske. Vi kan tycka att det är skrämmande med utvecklingen i världen och med flera av dem som leder den. Läs då Psalm 62:10, där det står: ”Människors barn är bara en vindpust, myndiga herrar sviker. I vågskålen är de för lätta, tillsammans väger de mindre än luft.” Den makt man har är inte större och varar inte längre än Gud tillåter, hur mäktig den än ser ut.
Men vad som är aktuellt för oss är att låta den helige Ande leda oss, så att våra liv får bli vad Gud avsett. Det kanske inte kommer att sammanfalla med vad vi själva eller andra förväntar, men det kommer att leda till harmoni och en trygg förvissning om att vi är i Guds vilja.
När Paulus (då Saulus) mötte Jesus på väg till Damaskus var det ett direkt och gudomligt ingripande som helt förändrade hans liv. I Damaskus bodde en lärjunge vid namn Ananias. Till honom talade Gud om Paulus ”Ananias svarade: ‘Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem. Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn.’ Men Herren sade till honom: ‘Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn’” (Apostlagärningarna 9:13-15). Gud hade kallat Paulus. Men Ananias gjorde som vi människor gör, han drog slutsatser av vad han hört. Det var fakta sett från hans perspektiv. Men Guds ledning är oändligt mycket högre och visare än våra bedömningar. Vi läser vidare om Paulus i hans fortsatta gärning att han inte rådfrågade människor. Det var Guds ledning som var avgörande för honom. I stället för att bege sig till Jerusalem för att träffa apostlarna begav han sig till Arabien. Det dröjde flera år innan han besökte Jerusalem.
Det är viktigt att skilja på Guds ledning och människors råd. Visst kan också människors råd vara ingivna av Gud. Men vi behöver pröva vad som är från Gud och vad som inte är det. Vi kan vara så ”förprogrammerade” när det gäller hur vi tror att Gud verkar, var han verkar och genom vilka han verkar att vi blir låsta i tankebanor som begränsar vår öppenhet för vad Gud vill. Beroende på vad man inhämtat för undervisning blir just det man lärt det självklara sättet att förhålla sig till hur Gud leder. Vi behöver befrias från förutfattade meningar och vara öppna för Guds direkta ledning.
Vi bör också förstå att den ledning vi upplever inte för oss in i sådant som inte överensstämmer med vad som står skrivet i Bibeln. ”Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda”, står det i 1 Tessalonikerbrevet 5:20-21. Falska profeter fanns på Bibelns tid, såväl i Gamla som Nya Testamentet. Vår tid är inget undantag. Så mycket viktigare då att vi inte tror vad som sägs bara för att det låter bra utan lyssnar till vad Gud talar. Liksom de falska profeterna mitt under avfall från Gud profeterade om välgång på samma gång som Guds profeter varnade, så kan vi nog ana samma tendens nu. Om man bara låter sina egna tankar och visioner styra vad man profeterar kan man säkert få höra folkets jubel. Men lyssnar man till vad Gud vill säga kan det bli mer aktuellt att vända om och ändra på sådant som blivit fel.
Att inte se sakerna som de verkligen är leder vilse. ”… om en blind leder en blind, så faller båda i gropen”, sa Jesus om fariséerna därför att dessa upphävde Guds bud och ersatte dem med de äldstes stadgar. Jesus citerade från profeten Jesaja: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud” (Jesaja 15:8-9). Om det är så att man inte låter ljuset och sanningen som utgår från Guds Ord leda utan håller sig till ”människobud”, dvs. låter sig påverkas av och vidarebefordrar vad människor kommit fram till, leder det också nu till att det går fel.
För att vara i Guds ledning behöver vi lyssna till vad Gud säger. Och han talar inte alltid där vi förväntar oss det. Om man inte ser Guds Ord som just Guds ord hjälper det inte vad man kallar sig. Det är nödvändigt att pröva vad som sägs och följa vad Guds Ord säger, oavsett om det anses tillämpbart i vår tid och oavsett om det gäller i sekulära eller religiösa sammanhang. Ska vi vara i Guds ledning kan vi inte hämta lite här och lite där. Det är bara i tro på och praktiserande av Guds Ord vi kommer att ledas rätt.
Jesus sa till Nikodemus: ”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden” (Johannes evangelium 3:8). Det är ett för människor oförutsägbart liv men det är ett liv i fullständig harmoni med Guds vilja och hans Ord. Det är ett liv fritt från styrning och begränsning som läggs till av människor. Det är ett liv i frihet och förväntan. Och med löftet: ”Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn” (Romarbrevet 8:14).