Om inte Ordet är grunden

Det finns knappast något hårdare motstånd mot levande kristen tro än det som kommer från dem som representerar denna tro men som valt bort Guds Ord som grund eller som sorterat bort delar av det. Eller som tillsammans med några utvalda delar och värderingar på samma gång bejakat ett världsligt inflytande i liv och verksamhet. Jesus varnade för det här. Han sa: ”Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna” (Matt. 5:13). Det är en allvarlig beskrivning av dem som bär det kristna namnet, av dem som har bekännelsen men inte håller sig till vad Gud sagt. Det är en beskrivning av ett arbete utan värde.

Man kan ha åsikter om missförhållanden i samhället, med saker som rör sig utanför den egna sfären. Och visst är läget i världen katastrofalt. Ändå frågar Paulus i 1 Kor. 5:12: ”Är det min sak att döma de utomstående? Är det inte dem som är innanför ni ska döma?”

Kristen tro utan Guds Ord som grund, finns den? Naturligtvis inte. Om inte Ordet är grunden, om man undantar det som inte överensstämmer med vad som anses gångbart nu, verkar man förgäves. De utomstående ska Gud döma, står det i vers 13 i det nyss citerade kapitlet. Men vi som Guds folk behöver väckas över nödvändigheten att vända oss till Ordet, att tro det och handla därefter. Det är då kraften i evangelium visar sig och människor kan bli berörda, väckta och frälsta .

Det är hur vi förhåller oss till Guds Ord som visar hur vårt förhållande till Jesus är. Jesus sa: ”Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig” (Joh. 14:21).

G.N.