Innan Jesus lämnade jorden sa han: ”jag ska sända över er vad min Far har lovat” (Luk. 24:49). Vad hade Gud lovat? Och vad innebar löftet? Det var den helige Ande Gud hade lovat sända. Och innebörden var vad Jesus sa i Apg. 1:8: ”Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Det var ett löfte om kraft att vittna om honom. Det var också ett löfte om att vi skulle påminnas om vad Jesus sagt. I Joh. 14:26 står det: ”Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.”

Vi lever i en värld som behärskas av ondska. Det står t.o.m. att hela världen är i den ondes våld, 1 Joh. 5:19. Med den vetskapen förstår vi att det inte går att segra utan gudomlig kraft. Men det står i samma vers att: ”Vi vet att vi är av Gud.” Och i 1 Joh. 4:4 står det härliga löftet: ”Han som är i er är större än den som är i världen”. Det ger oss visshet om att vi är på den segrande sidan.

I Rom. 8:14 läser vi: ”Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn”. Att vara driven av Guds Ande! Vilket underbart uttryck! Då kommer tankar, planer, önskningar att vara under Guds inflytande. Det blir vad han vill som driver oss och vi får vara med och tjäna honom på olika sätt. Så har det varit från början. Gud har utvalt, kallat och utrustat sina tjänare för att utföra hans vilja och för att tala hans ord.

I 2 Mos. 35: 3031 läser vi om hur Herren hade kallat Besalel och fyllt honom med Guds Ande, med vishet, förstånd och kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk för att göra i ordning tabernaklet. I 4 Mos. 24:2 läser vi om hur Guds Ande kom över Bileam och han fick uttala välsignelser över Israel. När Samuel smort Saul till kung, sa han till honom att han skulle träffa på en skara profeter och: ”Herrens Ande ska komma över dig, och du ska profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa” (1 Sam. 10:6). Den helige Ande har verkat i enkla människor och utrustat och förvandlat dem för olika uppgifter i tjänst för Gud.

I 2 Petr. 1:21 står: ”ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud”. I 1917 års översättning står det: ”drivna av den helige Ande…” Det kan behöva betonas i tider av tvivel på Guds ord att det har varit den helige Ande som drivit/lett människor att skriva ned Bibelns ord. Den helige Ande – Guds Ande – talar vad Gud vill. Ingenting annat. Det är viktigt att vi förstår det så att vi inte handskas lättvindigt med Bibeln och tror att vi kan avfärda respektive tro enligt vad vi själva tycker. Dessutom är det viktigt förstå att den helige Ande inte säger något annat nu än vad Gud låtit skrivas ned tidigare. Därför bör vi pröva vad som talas och skrivs i förhållande till Ordet. Har Gud sagt något så ändras inte det.

Det är viktigt att skilja på vad man ”känner” vara Guds tilltal och vad som verkligen är det. Det säkraste sättet att avgöra om något är rätt är att jämföra med Ordet. Påstår någon att det är annat som gäller nu och man ser att det avviker eller är precis tvärtemot vad som står skrivet i Bibeln, förstår man att Gud inte talat. Så enkelt är det. Man ska inte låta sig förvillas av känslomässiga och tvärsäkra förkunnelser som, understödda av ”bevis” på vad Gud gjort, leder bort från Ordets väg. Den helige Ande talar inte emot utan i överensstämmelse med Guds Ord.

På pingstdagen uppfylldes vad som var förutsagt genom profeten Joel, där det står: ”över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande” (Joel 2:29). ”Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala” (Apg. 2:4). På det sättet fick var och en höra om Guds väldiga gärningar på sitt eget språk, vers 11. Gud verkade på ett övernaturligt sätt genom den helige Ande. Och Gud verkar i dag med samma kraft för att på olika sätt utföra vad han vill.

Det är mycket som kan vara drivkraften i våra liv: pengar, framgång, karriär, m.m. Det är sådana saker som göder själviskheten, att just jag ska bli något. Märkligt nog tycks det inte alltid vara så stor skillnad mellan om man har en kristen tro eller inte. Men själviskheten har ingen plats i en kristens liv. Bibelns budskap är väldigt tydligt med det: ”Du ska älska din nästa som dig själv” (Matt. 22:39), samt: ”allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem” (Matt. 7:12).

När vi är drivna av den helige Ande får vi vara med om sådant vi inte hade kunnat räkna ut själva. Den ledning vi då är med om för oss in i situationer som Gud förutsett och förberett. Så var det för Filippus, som vi läser om i Apg. Han upplevde Guds kallelse genom en ängel att gå till en gata som låg öde, Apg. 8:26. Ingen missionsstrateg hade kommit på den tanken. Men när Gud kallar får vi gå i förberedda gärningar. Den här gången var det för att den etiopiske hovmannen skulle få höra evangelium som Gud kallade Filippus. Det är det här som är så underbart med att drivas av Anden. Det går långt utanför de tankebanor vi har, men vi får vara med och tjäna Gud på det sätt han planerat. Gud visste om mannen som skulle komma vägen fram och han kallade Filippus att vara redskapet att tala om Jesus för honom. Så verkar Gud. Han känner också dig och din situation och vad som är din uppgift och vill leda dig rätt. Vi vet vad som hände efter att uppdraget var slutfört. Den helige Ande verkade på nytt, denna gång på ett helt oväntat och mirakulöst sätt: ”När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus”, står det i Apg. 8:39.

”För Gud är allting möjligt”, sa Jesus (Mark. 10:27). Och i Joh. 14:12: ”Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern”. Att drivas av den helige Ande är att leva ett övernaturligt liv i Guds ledning.

Men är man inte driven av Anden, vad är man driven av då? I Ef. 2:13 läser vi om hur det var innan vi blivit födda på nytt: ”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra köttsliga begär och gjorde vad köttet och tankarna ville. Av naturen var vi vredens barn, precis som de andra”. Detta beskriver det tillstånd man befinner sig i utan Gud. Det står att man följde den ande som är verksam i olydnadens barn. Ett fruktansvärt tillstånd som tar sig olika uttryck och styr tankar, beslut och handlingar i helt fel riktning. Eftersom man inte har gemenskap med Gud saknar man det ljus som lyser upp tankevärlden och denna påverkas i stället av det onda, som vi ser av nyss citerade bibelord.

Det gudomliga är det normala. Det är inte så att livet utan tro på Gud är någon sorts neutralt läge. Det är antingen eller. ”Den som inte är med mig är mot mig”, sa Jesus i Matt. 12:30. Ett liv utan Gud är den ultimata meningslösheten och hopplösheten. Detta påverkar den enskilde och andra och i förlängningen både folk och länder och gör att de sjunker i synd och meningslöshet. Men det är detta tillstånd vi blir befriade från genom frälsningen i Kristus. Vi blir födda på nytt och får en ny övervinnande kraft genom den helige Ande.

Bibeln säger att ”det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske” (Fil. 2:13). Det ska vi inte förväxla med egna planer. Det är viktigt att skilja mellan det som kommer från oss själva och det som Gud lägger ned i oss. Men är vi öppna för vad Gud vill upplever vi också när det är han som verkar i oss. Då blir det harmoni mellan vad vi vill och vad Gud vill.

Vi behöver lyssna till vad Gud säger. I Uppenbarelseboken kapitel 2 och 3 avslutas varje budskap till de olika församlingarna med: ”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!” Låt oss ta till oss de orden, också vi, och lyssna till vad Anden säger, så att vi kommer rätt och samtidigt förstår att den helige Ande inte rör sig på sidan av den undervisning vi har i Guds Ord.

I Gal. 4:6 står det: ”Och eftersom ni är söner har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: ‘Abba! Far!’” (Arameiska, ett förtroligt ord för ‘far’). Gud är vår Far, vi är hans barn. Vi är barn till honom som skapat allt, till honom som sänt sin Son för att vi skulle få söners rätt, som det står i föregående vers.

Världen kommer inte att bestå för alltid, men Bibelns löfte till oss är att vi har ”fått den utlovade helige Ande som ett sigill.  Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris” (Ef. 1:1314).