Sökandet efter frid och efter mening med livet kan ta sig många uttryck. Det finns en mängd erbjudanden om sådant som påstås kunna hjälpa. Och många lockas att pröva olika metoder för sinnesfrid. Det kan tyckas märkligt med tanke på att den sekulära människan knappast vill kopplas ihop med något religiöst. Men genom att kalla metoderna för något annat kan de förstås bli rumsrena.

Det är inte märkligt att man söker efter mening med och harmoni i livet. Det märkliga är att man söker alla möjliga vägar men inte Gud. Orsaken till att det är så kanske delvis beror på bristen på en tydlig evangelisk förkunnelse. Kanske bilden av kristen tro ibland ser ut som att den bara är en sorts fritids eller föreningsverksamhet. Kanske inte sanningen – vägen till Gud – förkunnats tillräckligt klart utan ersatts av en samhällstillvänd ideologi eller att kristen verksamhet ibland gett intrycket av att vara en sorts alternativ underhållning. Men söker man efter mening med livet och trygghet inför evigheten attraheras man inte av sådana saker. Då kan allehanda mystik, teknik och meditation, m.m. verka mer seriöst. Det är ett stort ansvar för Guds folk att följa den kallelse Jesus gav: att gå ut i hela världen och förkunna evangelium och att vara ljus i mörkret som kan visa människor vägen till Gud.

Oavsett orsaken kommer dock ingen att en gång ha en hållbar förklaring till varför man inte tog emot Guds nåd till frälsning. Kallelsen är personlig, svaret likaså.

Vi borde förstå att kristen tro inte är ett likvärdigt alternativ till någonting annat, som om man bara kan välja det som känns bäst, precis som om det vore en fritidsaktivitet. Nej, vägen är en och valet – att svara ja på Guds kallelse eller inte – handlar om liv eller död – för evigt, gemenskap med Gud eller skilsmässa från honom, frälst eller förlorad. Med det perspektivet klart för sig tar man inte lätt på hur man förkunnar evangelium.

Gud har gjort det möjligt för oss att finna honom. I Ps. 14:2 står det att ”Herren blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud”. ”Någon som förstår.” Ja att söka Gud är förstånd. I Ps. 110:111 läser vi: ”Att vörda Herren är början till vishet, gott förstånd får alla som handlar så.” I den den nyss citerade psalm 14 står det också att det är dåren som säger att det inte finns någon Gud (vers 1). Gud älskar människorna – dig och mig. Det var därför han sände sin Son, ”för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh. 3:16). Och Gud ”vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen”, läser vi i 1 Tim. 2:4. Men anser man att det verkliga livet enbart är det man ser och upplever här och nu och att de andliga frågorna är något man kan ha eller vara utan, eller ha i andra hand, lever man i något av en bubbla omedveten om vad den egentliga verkligheten är.

I Rom. 10:413 står det: ”Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror. Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller buden ska leva genom dem. Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus – eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda. Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam. Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.”

Vilken kärlek och vilken nåd! Allt är klart. Ingen behöver utföra en enda gärning. Men genom att tro blir vi rättfärdiga. Tänk om vi såg det här! Att Jesus är lagens fullbordan. Att som texten lyder i den gamla påskpsalmen av Venantius Fortunatus från omkring år 600: ”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han avvände vårt elände för all tid och evighet. I hans seger nu vi äger ljus och frid och salighet”. Tänk om vi vände oss till Kristus i stället för åt andra håll. Då skulle vi uppleva den sanna befrielsen. Precis som Israels barn i öknen, när man blev angripna av ormar. Mose bad för folket och Herren sa till Mose: ”’Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den ska leva.’ Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva” (4 Mos. 21:89). Gud talade och när man handlade på hans ord fick man leva.

Så är det med evangelium: vi tror vad Gud sagt och ser på Jesus och får liv. Det är det enda budskap som kan sätta människor fria från synd, skuld och fördömelse. Då behövs inte längre de egna gärningarna. Då släpper alla krav. Då känner vi inte längre varken behov av eller tvång att göra en massa saker för att få sinnesfrid. Den frid vi kan uppnå genom egna ansträngningar kan vara en stund. Ändå är den ingen verklig frid, snarare en självbelåten känsla som inte har något att göra med den frid Gud ger.

Paulus skriver i Fil. 3:49 om allt han skulle ha kunnat förtrösta på om det inte vore för att han mött Jesus: ”Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer: omskuren på åttonde dagen, är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebréer, i fråga om lagen en farisé, i iver en förföljare av församlingen, i rättfärdighet genom lagen en oklanderlig man. Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron.” Paulus räknade endast med rättfärdigheten genom Jesus trots all kunskap och erfarenhet han hade.

Det är svårt att släppa taget om de egna försöken och att våga lämna den egna rättfärdigheten och i stället vila i tron på det enda och eviga offer som är framburet för oss genom Jesus. Men när vi vågar ta steget och lita på vad Guds Ord säger om detta, upplever vi den underbara befrielse som endast Jesus kan ge. ”Han (Jesus) har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud” (Hebr. 9:14). Vi kan inte nog framhålla detta faktum att det endast är genom Jesu blod vi blivit försonade med Gud. Ingenting annat, hur värdefullt, självförsakande, offrande, strävande det än är, kan jämföras med det som Jesus gjort. Och det är gjort en gång för alla. I Hebréerbrevet 9:12 står det att Jesus gick in i det allra heligaste ”en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning”. Det var vad som krävdes. Bibeln säger att utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse, Hebr. 9:22. Det syftar på de förebildliga offren i Gamla Testamentet. Men Jesus ”gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull” (vers 24). Nu har de förebildliga offren fått sin fullkomliga uppfyllelse. En evig rättfärdighet är vunnen som du och jag får tillräkna oss. Därför finns ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, Rom. 8:1. Ingen anklagelse gäller. ”Gud är den som frikänner” (vers 33).

Det finns inga avlatsbrev, varken i traditionell mening eller i någon ny version, som ger tillträde till Gud. Endast hans Sons blod är lösepenningen för våra synder. Jesus är vår rättfärdighet. ”För var och en som tror” (Rom. 10:4). Inte för var och en som gör sitt bästa, inte för var och en som har de rätta åsikterna, inte för var och som tillhör någon specifik religiös riktning. Det här är frihet, frihet från fruktan, fördömelse, tvivel och dom. Det är rättfärdiggörelse genom Jesus Kristus.

Och allt detta är tillgängligt för oss var och en – genom tron. Det är endast genom tron på Jesus vi får gemenskap med Gud – för både tiden och evigheten.