Att vara frälst är att leva i frihet och tillväxt – andlig tillväxt. Det är ett nytt liv som tänts, ett liv som sträcker sig bortom mänskliga begränsningar. Förut hade vi inget liv i andlig bemärkelse. Men nu har Gud gett oss liv. Bibeln säger: ”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder” (Ef. 2:1). Det är ett mirakel som skett. Det här nya livet har också öppnat våra ögon så att vi ser verkligheten sådan den är. Den som är död kan ju inte se.
När Jesus samtalade med Nikodemus sa han att man måste bli född på nytt för att kunna se Guds rike, Joh. 3:3. I det opånyttfödda tillståndet ser man inte vad Gud har i beredskap och känner inget behov av att få del av det. Därför behöver man väckas över sitt tillstånd. Så här står det i Ef. 5:14: ” Vakna, du som sover. Stå upp från de döda, och Kristus ska lysa över dig.” I det ljuset ser vi vad vi behöver och vad Gud har i beredskap. Att bli född på nytt är ett gudomligt ingripande och det sker genom Guds Ord. I 1 Petr. 1:23 står det: ”Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består”.
Vad har Gud i beredskap för dig? Bibeln säger att han har utvalt oss i Kristus före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom, Ef. 1:4. Det är en förutbestämmelse om vad Guds folk är ämnade att vara. Det är stort. Det är underbart. Men Guds plan är också individuell för var och en när det gäller uppgift och kallelse. Vi har flera exempel på det i Bibeln. Därför är det viktigt att vi säger ja till Guds kallelse. Vi läser om hur Gud i Gamla Testamentet kallade människor från olika sammanhang till olika uppgifter och på olika sätt men med det gemensamma målet att tjäna Gud enligt hans vilja. Vi läser om Abraham, Mose, Samuel, Elisa, Jeremia och många, många andra som var och en svarade ja på Guds kallelse till dem och kom in i den uppgift Gud gav dem. I Nya Testamentet läser vi bl. a om Petrus som lämnade det han höll på med och följde Jesus. Vi läser om Paulus möte med Jesus på vägen till Damaskus och den totala förvandling det ledde till.
Den gudomliga ledningen ska inte förväxlas med religiös styrning. Vi ska heller inte blanda ihop kallelse och uppgift i Guds rike med vad människor vill placera oss i – eller var. Det är Gud som kallar, det är han som utrustar och det är han som leder. Det är ett liv i Guds vilja som inte begränsas av människor .
Livet i denna obegränsade frihet handlar inte om ett religiöst intresse eller om en önskan att förverkliga sig själv. Det är heller inte en fråga om ökad aktivitetslust och inte heller om tvång att göra så mycket som möjligt. Inte heller handlar det om att tränas upp för att bli en effektiv någonting. Livet med Jesus är ett liv i den helige Andes ledning. Och den ledningen är individuell för var och en. Alla är inte kallade till samma uppgifter, alla ska inte göra samma saker. Dessutom är det viktigt att inse att det inte är någon annan som avgör vilken din kallelse är eller vilken uppgift du har eller kommer att ha. Det är Gud som kallar, det är han som leder in i de uppgifter han avsett för just dig. Och det är han som utrustar. Om inte detta är klart utan man ersätter det med något program utarbetat av människor kan det som skulle vara ett obegränsat liv i Guds ledning bli en träldom under former som binder till vad människor bestämt, en sorts religiös fångenskap där man tror att den andliga livet är detsamma som att bli så tränad och fullärd som möjligt, eller där man menar att det här med att tjäna Gud är detsamma som att ha så många uppdrag och uppgifter som möjligt, vare sig dessa är givna av andra eller man själv valt dem. Det Gud utför genom oss är en frukt av hans verk i oss, inte något vi presterar själva.
Kristus har gjort oss fria, läser vi i Gal. 5:1. Därför skulle man stå fasta och inte låta sig tvingas in under slavoket igen. Paulus skriver också i Gal. 2:4 om ”de falska bröder som hade nästlat sig in. De hade smugit sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar”. Då gällde det omskärelsen. ”Men”, fortssätter han, ”vi gav inte efter för dem ens ett ögonblick eller underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er” (vers 5). Det Gud har gjort är fullkomligt. Därför behövs inga laggärningar. Frälsningen har gjort oss fria från allt som binder.
Ändå verkar det som om det finns nya ”laggärningar” att fastna i. Krav att ”underkasta” sig olika bestämmelser och påbud som lagts till av människor. Det här är farligt för det andliga livet, för när något som inte är grundat på Bibeln presenteras som nödvändigt gör det att Guds vilja ersätts med annat. Men när något som inte har sin grund i Bibeln förkunnas vara vad Gud vill, kan man undra varför. Är det ett behov av att kontrollera andra eller att samla kring sig själv och det man arbetar för? Ta till dig Bibelns ord om att inte låta något nytt träldomsok läggas på dig. Frälsningen genom Jesus är obegränsad också i den meningen att vi upplevt befrielse från allt vad band och instängdhet heter. Låter vi andra styra våra liv, låt vara med i bästa fall uppriktiga motiv, så begränsas den frihet vi har i Kristus. Sådana här bindningar, vare sig de vilar på gamla traditioner eller är nya påfund eller beror på helt egoistiska motiv ska inte blandas ihop med det verk Gud utfört i våra liv genom frälsningen i Jesus. Gemensamt för sådana tillägg är att man måste, måste, måste olika saker för att det kristna livet ska fungera eller för att man ska bli välsignad, osv. Sådan är inte Bibelns undervisning. Den handlar om nåd och tro samt om att följa Jesus.
Det är viktigt att pröva det som förkunnas. Det är inte samma sak som att ifrågasätta gudomliga ting. Johannes skriver: ”Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen” (1 Joh. 4:13).
Men kanske det störst hindret för att uppleva den obegränsade frihet Jesus har vunnit åt oss finns hos oss själva. Det kan vara tankar av anklagelse, fördömelse, fruktan, tvivel och tvång. Tankar som binder och vänder blicken inåt och gör att vi inte ser vad Jesus gjort för oss, att allt redan är fullbordat. Jesus har kommit för att ”utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet”, står det i Luk. 4:18.
Livet som kristen är ett liv med blicken riktad framåt. Paulus skriver i Fil. 3:13: ”Jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför”. Det gamla ska inte vara ett hinder för vårt liv med Gud. Bibeln uppmanar oss att se på Jesus. Det är genom honom vi är befriade och rättfärdiggjorda. Ingenting, varken inom eller utanför oss, kan ändra på detta faktum. Genom Jesus är du fri. Det är genom att ha blicken fäst vid honom som vi upplever den stigande, obegränsade härlighet Gud har för oss. Som det står i 2 Kor. 3:18: ”Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden”.
När Jesus uppstod från de döda var hans kropp förvandlad. Den var obegränsad. Vi vet att han uppenbarade sig för lärjungarna i det rum de befann sig utan att ha kommit in genom dörren. Det är denna uppståndelsekropp vi alla som blivit pånyttfödda genom tron på Jesus kommer att få när Jesus kommer. I 1 Joh. 3:2 står det: ”… nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är”. Redan nu verkar uppståndelsekraften i oss. Men när Jesus kommer ska han ”förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig” (Fil. 3:21). Det är något att tänka på när vi talar om Jesu återkomst. Då kommer vi att förvandlas. När Jesus hämtar sitt folk från jorden bryts den sista bojan av begränsning. Eller ska vi säga: då börjar det som fullbordar Guds bestämmelse för sitt folk sedan före tiden. ”Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet”, läser vi i 1 Kor. 15:53. Det är det underbara, gudomliga som händer när vi ska ”ryckas upp bland skyar… för att möta Herren i rymden”,som det står i 1 Tess. 4:17, med fortsättningen: ”Och så ska vi alltid vara hos Herren”.