Det finns bestämda tider, det finns bestämda stunder. Och det finns en bestämd dag, en dag när Gud ska döma världen. Bibeln säger: ”Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda” (Apg. 17:31).

Det här var en del av det tal Paulus höll på Areopagen i Aten. Det talar om ett förr och ett nu samt om vad som ska komma. Och om att det är en bestämd dag när Gud ska döma världen. Dock står det inte när den ska inträffa. Men talet handlar inte bara om en domens dag utan också om att Gud har erbjudit tron åt alla genom Jesus. Hoppets budskap för alla människor är att Jesus kommit, att han dött och uppstått och gjort det möjligt för oss att bli fullkomligt frälsta och rättfärdiggjorda genom tron på hans namn. Det står ju: ”Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom” (Hebr. 7:25).

Tider som Gud bestämt uppenbaras inte alltid för oss människor. Men när Gud slöt förbund med Abram, som han hette innan han fick namnet Abraham (som betyder ”far till många”), och gav honom löftet att antalet av hans efterkommande skulle bli som himlens stjärnor och om det land de skulle få, står det att en tung sömn föll över honom och ” Herren sade till Abram: ‘Du ska veta att dina efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras där man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år’ ” (1 Mos. 15:13). Vi känner till uppfyllelsen, om hur Jakob och hans söner for till Egypten för att få hjälp under hungersnöden och att folket sedan blev kvar där ända tills Mose fick uppdraget av Gud att föra dem ut och vidare tillbaka till det utlovade landet. Det var ett exakt löfte och en exakt uppfyllelse.

När profeten Jeremia långt senare får framföra Guds budskap om den kommande fångenskapen i Babylonien säger han: ”Hela detta land ska ödeläggas och förstöras, och dessa länder ska tjäna Babels kung i sjuttio år” (Jer. 25:11). Vi vet att denna profetia gick i uppfyllelse och att folket fördes till Babel tills Herren påverkade den persiske kungen Koresh sinne för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, så att judarna fick återvända, Esra bok 1:1. I Daniels bok ges också tidsangivelser. ”Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet…” (Daniels bok 9:24). Vi läser också om när Jesaja frambar Herrens ord till kung Hiskia och sa: ”Jag ska lägga femton år till din livstid” (2 Kung. 20:6).

Flera profetior är uppfyllda, andra återstår. Men vi kan vara förvissade om att de som återstår kommer att uppfyllas, precis som de tidigare uppfyllts. För: ”Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud” (2 Petr. 1:21). Däremot vet vi inte när. När Jesus talar om sin återkomst säger han: ”Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern” (Matt. 24:36). Och han fortsätter i vers 36: ”Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer”.

Spekulationerna är många, tolkningarna likaså. Men en sak kan vi vara förvissade om: det är Gud som har hand om tidsplanen. Jesus säger ju: ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt” (Apg. 1:7). Den är i stället att vara beredda. Jesus säger just det några verser längre fram i Matt. 24: ”Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen” (vers 44). I Tit. 2:1114 skriver Paulus om det verk Gud utför i oss medan vi väntar Jesus: ”Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet. Han har offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar”.

Guds tidsplan har varit exakt hela tiden. Ja, före tiden. Bibeln säger: ”Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom (Ef. 1:4).

Det är tryggt att veta att det är Gud som har hand om planläggningen. Vi kan göra fel, vi kan missta oss. Men Gud har makt att förändra och ställa till rätta. Vi ser hur det var med Mose, hans misstag, men hur Guds kallelse och uppgift för honom fullbordades trots att åren gick. 40 år i öknen som fåraherde och sedan ytterligare 40 år i ökenvandringen med Guds folk. Vi ser vad som hände med Jona, när han gick sin egen väg, men hur Gud inte övergav honom utan lät honom få börja om och utföra vad Gud hade bestämt och hur staden Nineve därigenom blev räddad.

Det är Gud som kallar och utrustar. Både Jeremia och Paulus talar om hur Gud utvalde dem redan i moderlivet. Det är underbart, men det är också allvarligt med tanke på hur man i dag handskas med livet… Det är mer än förmätet att att ta sig rätten att avbryta vad Gud låtit komma till. Det är djävulens verk att döda. Jesus är livets furste. Jesus säger om djävulen i Joh. 8:44: ”Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögn talar han utifrån sig själv, för han är en lögnare och lögnens fader”. Om vi lyssnar till lögnen blir vi förvillade och tror de mest befängda saker. Och menar dessutom att vi är upplysta. Det är svårt att sätta ord på sådan dårskap.

”Men när tiden var inne sände Gud sin Son…” läser vi i Ef. 4:4. Dessförinnan hade det varit en lång tid av tystnad. Men så en natt, helt oväntat, uppenbarade sig änglarna för herdarna. Det stora som var förberett sedan före tiden skedde. Guds tid var inne. Då uppfylldes löftet som skulle innebära frälsning för var och en som tror.

Det vi nu ser fram emot och väntar är att Jesus ska komma för andra gången. Det viktiga är då inte att fundera ut tid och stund, eftersom det är fördolt, utan att leva i denna härliga verklighet att hans ankomst kan ske nu eller när som helst. Det är förrädiskt är att göra egna sammanställningar eller att ta till sig andras för att försöka komma fram till vad som först måste ske. Gud har inte gett oss den insikten att vi ska kunna räkna ut allt det här. En del sammanställningar man gör om hur mycket som måste ske innan Jesus kommer låter lite som att man tycker det är skönt om allt inte är klart än. Varför det i så fall? Och varför säger Jesus att han ska komma i en stund när vi inte väntar det, om vi skulle kunna veta allt om ordningsföljden på den yttersta tidens händelser och vad som finns kvar att uppfylla? Nej, vi ska akta oss för att bygga egna teorier.

Det är kanske rent av inte alltid så nyttigt att få för mycket undervisning om sådant som bygger på den ena eller andra läran, tolkningen eller teorin om hur och när allt ska ske. Att vara vaken och väntande ligger inte i kunskapen om allt detta utan i en levande tro på och gemenskap med Jesus. Det viktiga är att personligen vara i Guds vilja och att tjäna honom på det sätt han kallat oss till. Lärofrågor föder strider och ingen blir mer beredd att möta Jesus för att han eller hon blivit ”fullärd” i en eller annan uppfattning.

När Jesus föddes till denna jord var det ingen personlig tolkning som gick i uppfyllelse. Det var väl snarare så att de som menade sig sitta inne med kunskapen hade fel både om sättet och platsen för Jesu födelse. I stället var det de som inte ansågs ha kunskap som blev de första både att få veta vad som skett och även uppleva det. De vise männen från östern såg stjärnan, följde den och fick ge sin hyllning till Jesus. Herdarna fick höra änglarnas budskap och gick för att se vad som hänt: att löftet om Guds frälsning hade uppfyllts.

I 2 Petr. 3:34 skriver aposteln att i de sista dagarna ska hånfulla människor komma att säga: ”Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början.” Sådan är otron. Den har inget hopp och ingen grund att stå på utom sina egna tvivel och hypoteser. Den har med andra ord ingen substans och inget värde. Därför blir det patetiskt när man utifrån denna grundlösa position hånar och bortförklarar det man inte känner till. Verserna 57 fortsätter: ”De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under.”

Att stoppa huvudet i sanden ändrar ingenting. Vad Gud förutsagt går i uppfyllelse och att tro hans ord och löften ger hopp och förtröstan. Guds plan är exakt. Den fortskrider oberoende av människors tvivel, otro och invändningar. Det står också att ”Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.” (2 Petr. 3:9). Guds löften håller att lita på. De uppfylls enligt Guds exakta tidsplan. Vi lever i en tid av förväntan.