Sådd och skörd

Städerna Sodom och Gomorra och deras öde är väl känt. Men det uppror mot Skaparen som rådde på dessa platser sprids nu som en farsot över världen. Inga bortförklaringar och inget mer ”vetande” ändrar på det faktum att det är vad Gud sagt som gäller. Det är inte ett tecken på kärlek och förståelse att bejaka det som Bibeln kallar synd.

”Det är era missgärningar som skiljer er från er Gud”, står det i Jes. 59:2. Det går inte att ha gemenskap med Gud på samma gång som man medvetet försvarar synden, oavsett vad man väljer att kalla den. Det var när de första människorna lyssnade till ifrågasättandet om vad Gud sagt och handlade därefter som gemenskapen med Gud bröts. Man förlorade den härlighet man levde i och blev bortvisade.

Det blir alltid följder av att bryta mot Guds bud. Det som sker över världen i dag är inte tillfälligheter. Gud talar på olika sätt och han använder olika medel. Det står att ”kungens tankar är som vattenflöden i Herrens hand, han leder dem vart han vill” (Ords. 21:1). Och i Ps. 104:4: ”Du gör vindar till dina sändebud”. Man må ha förklaringar till sådant som sker, men man förstår inte att det är Gud som styr. Jesus sa inför tidens avslutning: ”Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. Det ska bli jordbävningar på många platser…” (Mark. 13:8).

Bibeln säger: ”Det människan sår ska hon också skörda. Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv” (Gal 6:7-8). Precis som för Sodom och Gomorra leder också nu ogudaktigheten i alla former till undergång. Därför handlar det om att vända om och se i Guds Ord vad som är Guds vilja och att göra den. När folket i Nineve hörde Jonas predikan omvände man sig. Det blev deras räddning. Vem vill lyssna till Herrens Ord i dag?

G.N.