Innan nådens tid tar slut

”Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära”, står det i Jes. 55:6. I Joh. 9:4 säger Jesus: ”Så länge dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer då ingen kan arbeta.” Vi läser också i 2 Kor. 6:2: ”Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag”. Men tiden har ett slut. I Upp. 10:6 kan vi läsa om ängeln som utropar: ”Tiden är ute”.

När vi läser om de tio jungfrurna i Matt. 24 ser vi att de alla somnade när de väntade på brudgummen. Alla somnade, står det. Det var en förutsägelse om hur det skulle bli i den yttersta tiden. Nu lever vi i den. Men det är som om många inte trodde att det finns en gudomlig plan som sträcker sig längre än till det vi kan omfatta och överblicka. Var finns den väckelsens insikt om att vi är på väg mot tidsålderns avslutning? Och var finns den insikt om att synden och därmed upproret mot Gud får sin dom? Ska vi dölja det faktum att människor utan Jesus går evigt förlorade? Ska vi undvika att tala om att Guds dom förr eller senare kommer för syndens skull?

Det är inte svårt att se vart utvecklingen i världen är på väg. Många är tecknen på att det är inte är långt kvar av det vi kan kalla nådens tid. Därför är det så viktigt att förkunna frälsningens budskap. Innan det är för sent.

I Jesu beskrivning om Lasarus och den rike mannen i Luk. 16 finns det ingenting som tyder på att det där de befann sig fanns någon möjlighet till räddning. Ingen kunde bege sig från den ena sidan till den andra. Och på den rike mannens begäran om att Lasarus skulle få återvända till de levandes land för att varna hans bröder var svaret att det inte skulle hjälpa dem. ”De har Mose och profeterna…”

Nu är frälsningens dag, citerade vi. Det är nu det finns tid till omvändelse. Det är nu det finns tid att verka. Låt oss göra det med ett klart och tydligt budskap. Innan nådens tid tar slut.

G.N.