Om saltet förlorar sin sälta

”Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna” (Matt. 5:13).

Uppdraget Jesus gav var: ”Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd” (Mark. 16:1516). Det gäller två olika tillstånd: frälsning eller fördömelse. Skillnaden är oändlig – evig.

Om vi inte låter Guds Ord vara grunden utan låter det kristna budskapet blandas med andra ingredienser trampas vi, bildligt talat, ner av människorna. Det vi håller på med blir ingenting värt. De kan se värdefullt ut i våra egna ögon och vi kanske ser oss som inflytelserika med en nedtonad och anpassad förkunnelse. Men evangelium handlar inte om att ha inflytande eller om att påverka. Evangelium är en förvandlande kraft som föder på nytt. Det är en farlig väg att gå om målsättningen ligger på en annan nivå. Nöjer man sig med ytliga förändringar går man miste om själva livet i Kristus. Det blir religion utan liv.

”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar”, sa Jesus. Och han fortsatte: ”Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria” (Joh. 8:3132).

Den kristna friheten ligger inte i att justera förkunnelsen efter utvecklingen i världen. Den ligger inte heller i ytliga föreställningar som man tror imponerar på dem som inte tror. Den ligger i att låta Guds Ord utföra sitt befriande verk från all infiltration från mörkret. ” Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och genomtränger tills det skiljer själ och ande, led och märg, och det dömer över hjärtats uppsåt och tankar”, står det i Hebr. 4:12. Det är motsatsen till kompromiss, anpassning och underhållning.

Låt oss se till att sältan inte försvinner i förkunnelse och livsföring, så att det vi gör inte blir bortkastat och nertrampat.

G.N.