Frälsning – mer än lära
Ingen visste så mycket som fariséerna och de skriftlärda. Man hade studerat Skrifterna och kände till allt om Messias kommande. Ändå kände man inte igen honom när han kom. Varför? Räckte inte kunskapen till? Hade man inte den rätta läran? Var det inte det gudsinspirerade Ordet man läste?
När Jesus läste profetian om sig själv – Messias – ur Jesajabokrullen i synagogan i Nasaret kände de skriftlärda naturligtvis igen texten. Det var när han lämnade tillbaka bokrullen och sa att detta Skriftord nu var fullbordat som allt vände. Så länge det var lära och kunskap fanns inget att stöta sig på. Man kunde vara eniga i kunskapen om Ordets innehåll, men den kunskapen gjorde inte att man var mottagliga för budskapets verkliga syfte. Det behövdes något mer.
Efter att Jesus uppstått och lärjungarna talade med varandra om vad som hade skett, Luk. 24: 36-45, står det att Jesus själv stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er!” Man trodde det var en ande man såg, men Jesus sa: ”Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har.” Jesus fortsatte: ”Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna.” I vers 45 står det: ”Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna”. Trots att man vandrat med Jesus, lyssnat till hans undervisning, sett under och mirakel ske och dessutom nu såg honom uppstånden och levande inför sina ögon hade man svårt att förstå och att tro. Det behövdes något mer – öppnade sinnen. Det är inga studier, inga funderingar, ingenting av vad vi själva kan utgrunda som ger det. Precis som då sker det genom ett gudomligt ingripande. I Ps. 119:130 står det: ”När dina ord öppnas, ger de ljus och förstånd åt enkla människor”.
Kristen bekännelse som bara sitter i kunskap och lära är farlig. Den är farlig därför att den inte har liv. Man blir inte frälst av att lära sig om kristen tro. Tron är inte kunskap, den är liv. Vi föds till ett liv i evig gemenskap med Herren. Guds ord är levande, står det i Hebr. 4:12. Läser man det bara som en lärobok och dessutom bara plockar ut valda delar, sådana som anses rimliga att tillämpa i vår tid och som man kan förstå, får man kunskap. Det farliga med detta teoretiska kunnande är att det stannar på intellektuell nivå. Den andliga dimensionen uteblir. Guds avsikt med sitt Ord får inte ske.
För Guds Ord är mer än kunskap; det är liv. Om Ordet får verka utför det något hos dem som lyssnar. Ordet är skapande. Gud skapade genom sitt Ord. Han talade och det blev till. Samma kraft verkar i dag. I Jakobs brev 1:18 står det: ”I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord”. Det är det som är frälsning, att vi blivit nya skapelser. Frälsning är liv och det är gemenskap med Gud 1 Joh. 1:3 säger: ”… vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.” I 1 Petr. 1:3 står det: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp.”
Det här sker inte genom mänskliga insatser. Det är viktigt att inte blanda ihop religiösa traditioner med andliga verkligheter. Beroende på var man söker ges olika svar på vad som måste göras eller uppfyllas för att allt ska gå rätt till. Men frälsningen är Guds verk – inte människors. Man kan hamna i alla möjliga tvångsmässiga situationer om man lyssnar till människors bud och krav. Därför bör man pröva om den undervisning man tar del av verkligen är grundad på Guds Ord eller om den är blandad med förkunnarens egna tankar. Det som Gud utför i en människa är höjt över människors påståenden. Det är befrielse och liv. Fariséerna och de skriftlärda var noga med sina egna regler. I Matt. 15:6-9 säger Jesus i sitt samtal med dem: ”Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull… Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud”. Det går inte att stänga inne det kristna budskapet i något man själv byggt. Egna tillägg eller ersättningar för Guds Ord har inget värde. Guds Ord är den stabila grunden för vårt liv i tro på Herren. Ändå verkar det ibland som om det är lättare att sätta tro till religiösa traditioner än att bara tro som det står skrivet i Guds Ord.
När man undviker eller förnekar delar av Guds Ord som man inte ser relevanta för vår tid kan man undra hur det går med mission och evangelisation. Är Gud verkligen med om hans Ord inte får vara den auktoritet det är? Verksamhetsapparaten fungerar självklart ändå. Där kan man ta in eller ta bort det man vill ha respektive inte vill ha alltefter den egna programförklaringen. Men skapar det man håller på med liv? Blir människor frälsta? Eller blir de bara kyrkostatistik och får en ny lära, mer kunskap?
Frälsning är förvandling. Det är pånyttfödelse. När Guds Ord blandas med eller ersätts av den världsligt/religiösa kunskapen får man en hård lära som är farlig för det andliga livet. Den kan tyckas mjuk genom att allt som verkar stötande slipats bort och därför är tillrättalagd för moderna människor i ett modernt samhälle men är i själva verket skadlig både för dem som inte tror och för dem som tror. Vem behöver en religiös form som blandats med vad ett gud-löst samhälle kommit fram till? Det påminner om den ljumhet som vi läser om i Uppenbarelseboken 3:16. Men detta sken av gudsfruktan skulle känneteckna den sista tiden, står det i 2 Tim. 3:5. Därför behöver vi vara vaksamma över vad som förkunnas.
Jesus kom för att vi skulle ha liv och liv i överflöd, Joh. 10:10. Han kom för att söka upp och frälsa det som var förlorat, läser vi i Luk. 19:10. Frälsningen är fristående från allt annat. Det är Guds verk i var och en som tror och tar emot och den handlar om vars och ens personliga förhållande till Gud. Att det skulle krävas något mer är helt enkelt inte sant. Men traditionens makt är stor. Därför är många bundna i förutfattade meningar om att det krävs något mer. Men frälsningen har ingen koppling till någonting annat. Frälsningens innebörd är bl. a. uttryckt i Fil. 3:20, där det står: ”Vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.”
Frälsningen är heller inte en fråga om anslutning till något. Sådan kan vara bra. Men den är inte självklar. Inte minst på grund av hur man på flera håll och på flera sätt påverkats av idéer från världen. Den andliga gemenskapen människor emellan är däremot en naturlig del av det kristna livet. Men då handlar det inte nödvändigtvis om organiserad gemenskap. Man ska inte blanda ihop den andliga gemenskap med något annat. Om man ser den organiserade likvärdig med den andliga kommer man lätt under inflytande av helt andra tankegångar som dels kan vara världsliga dels bundna till lärofäder eller kyrkosystem. Men det som Gud utför i oss är inte kopplat till något som satts samman av människor.
Frälsningen genom Jesus innebär nytt liv. Jesus sa till Nikodemus: ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike” (Joh. 3:3). Man kan inte se den verkliga innebörden i frälsningen utan att vara född på nytt, född av Gud. Denna pånyttfödelse upplever man inte genom att lägga sig till med nya värderingar. Det är väldigt viktigt att förstå skillnaden mellan att tycka en massa rätta saker och kämpa för dem och att vara född av Gud. För frälsning handlar inte om påver-kan och inflytande utan om att Guds kraft får verka till förvandling och nytt liv. Aldrig så riktiga värderingar leder bara till ytliga justeringar. Därför kan de snarare bli en fälla än en hjälp. Man kan få för sig att nu när man har så riktiga värderingar och kämpar för förändring i samhället så har den kristna tron konkretiserats och blivit en kraft att räkna med. Men det blir hellre så att det sker en låsning och man befästs i någonting som har skenet av att vara bra och riktigt medan det aldrig blir något andligt liv. I stället för frälsning och andligt liv rör sig allt på ett mänskligt plan. Också här kan man tala om hårdhet i läran. Men när vi tar emot Jesus Kristus som Frälsare blir hela tillvaron upplyst av gudomligt ljus. Livet blir förvandlat. Försonade, förlåtna och frigjorda ser vi verkligheten sådan den är och kommer in den plan Gud har för oss för både tiden och evigheten.
Från Guds Rikes röst nr.9 ’18